United States or Portugal ? Vote for the TOP Country of the Week !
När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon. Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
Jag visste nämligen att min kära mor hade ögonen med sig, var hon gick och stod. Med åren blev jag ju mindre rädd och mera självständig, och snart började jag kasta ganska långa blickar över muren, ty det visade sig att rabbi Schamil hade en dotter, enda barnet, och fager som Judit, vars namn hon också bar.
Jag var nära att kvävas av förtvivlan och i en vanvettig ström av ord och förebråelser bekände jag för min mor hela sanningen. Hon blev till en början ganska förbluffad och nedslagen. Men hon sa: Mitt ord till Nathan Speibach kan jag inte rygga. Inte heller kan jag taga tillbaka vad jag sagt om Judit.
Och han sa: Här sitter din väns mor och dyvlar på dig det ena felet värre än det andra och jag vet inte, vad jag skall göra med henne. Judit, den lilla skälmen, brast i skratt. Ack, kära far, sa hon, gumman vågar inte tro på sin lycka, med mindre än att hon får veta att jag har något fel.
Var Judit, hon som med smekningar och kyssar rusade Herrens fiende, hon som lindade mjuka armar kring den hals, som hon i nästa ögonblick avskar var hon dock värd att prisas som en Israels hjältinna; så kunde han, Petros, kyrkans stridsman, bära sitt huvud högt, ty vilka medel han än valde, ett var visst: han hade aldrig hycklat vänskap för sina fiender, aldrig smekt det huvud, som han ville avhugga.
Och jag visste, att om jag gjorde henne ett förslag, skulle hon strax säga nej, eftersom hon ville, att allting skulle komma från henne. Dessutom skulle hon fråga mig, hur jag gjort Judits bekantskap och jag skulle få svårt att förklara saken. Jag anförtrodde mina bekymmer åt Judit och hon sa: Är din mor så beskaffad, måste vi använda list.
Värst är det med skomakaren och skräddaren, skolan och ricinoljan, som herrn kanske själv vet, om han eljest fått något dussin på halsen. Juden suckade: Nej, jag är barnlös. Ändå borde jag haft flickor fagra som Judit och en hel liten skara driftiga agenter, om det nämligen gått som jag drömde i min svärmiska ungdom. Det var som katten! sa prästen. Vad kom emellan? Berätta!
Då förstod jag, att vi vunnit vår sak och jag lopp hem och hoppade upp på muren och berättade alltsammans för Judit. Men när mor återvände, satt jag i min kammare och såg mäkta bekymrad ut. Hon sa ingenting, men även hon såg bekymrad eller åtminstone fundersam ut. Bäst som vi sutto vid middagsbordet, kom mäklaren till oss och ropade: Gläd er, kära fru, och du unge vän!
Vi hafva nämnt, att de rent af diktade partierna i denne författares arbeten ofta nog lida af osäkerhet och formlöshet. Man må betrakta de i denna del anförda personerna Erasmus, Inga, Judit; huru litet äro icke dessa uppfattliga! Den förstnämnde är i synnerhet misstecknad genom den besynnerliga blandningen af olika bildningsgrader och den förfelade naivitet, som man i honom träffar.
En dag, då mor var ute för att göra inköp, kommo Judit och jag överens om att träffas efter middagen i Pratern. Jag var nu tjugu år och affärsman; jag hade flera ganska lönande agenturer och om jag ville gå ut en afton behövde jag endast säga till min mor: Den och den önskar presentera mig för den och den; det är fråga om en affär. Då svarade hon: Gå du, men kom hem i tid.