United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han gick ännu en gång fram till fru Henriksson och försökte lugna henne. Han förstod, att arbete skulle vara det bästa medel att förkorta den långa väntanstiden, och därför gaf han henne det rådet att gå hem och koka en varm soppa samt styra om att hon hade varma filtar i beredskap för att värma upp gossen, om de funno honom. "Ja, om ni finna honom!"
Utan att invänta något tack skyndade han ut genom dörren, och snart hördes vagnen rulla därifrån. Fru Henriksson stod såsom bedöfvad kvar hos den gamle doktorn. Kunde det verkligen vara sant, att hennes lilla Anna skulle bli frisk? Hvilken tröst blefve ej detta i hennes djupa sorg! Hon förmådde icke yttra ett ord, men tårarna runno långsamt utför den bleka kinden.
Karl, som nu själf var orolig för sin vän, erbjöd sig att gå ut i byn för att hos de andra kamraterna söka få underrättelse om Frits. Fru Henriksson antog med tacksamhet detta anbud, men hon ville själf också följa med. Husen i byn lågo något spridda, och därför gick en god timme, innan fru Henriksson och Karl hunnit fråga alla som varit med på jakten, om de sett Frits.
Fru Henriksson beslöt sig nu för att gå till fru Toll för att höra, om hennes gosse kommit hem, men då hörde hon sorl af röster på landsvägen. Det var den första gruppen af gossar som kom, och Karl Toll var med ibland dem. Hon öppnade förstugdörren, och på hennes rop kom Karl springande. "Hvar är Frits?" frågade hon med darrande röst. "Han kommer nog snart i sällskap med de andra", svarade Karl.
"Jag frågade efter honom, men då fick jag höra, att inspektorn bedt honom följa med in i köket för att värma sig, och eftersom mor bad mig skynda mig hem, så gick jag, bara jag fått min betalning." Fru Henriksson sade ingenting, och med en brådskande hälsning skyndade gossen bort för att hinna upp de andra. Nu blef den stackars modern verkligt ängslig.
Han ansåg, att hon borde komma till någon skicklig kirurg i hufvudstaden för att kunna bli fullkomligt återställd. Men hvarifrån taga penningar till sådant, när man knappt har sitt dagliga bröd? Fru Henriksson grubblade dag och natt öfver den saken, men hon fann ingen utväg utan måste med tungt hjärta låta den tanken fara, åtminstone för den närmaste tiden.
De voro så upptagna af sin sorg, att de icke märkte, huru en vagn stannade utanför deras lilla stuga. Först när dörren öppnades och baronens gestalt syntes bakom den gamle doktorn, for fru Henriksson upp. Hon sträckte liksom afvärjande ut händerna och i hennes hjärta rörde sig plötsligt en känsla af bitterhet emot den man, hvilkens vårdslöshet på sätt och vis varit vållande till hennes gosses död.
Den i hela socknen aktade och afhållna fru Henriksson förtjänade sitt bröd genom linnesömnad, ty hennes lilla pension räckte ej till att försörja henne och hennes två barn. Den tolfårige Frits och hans ett par år äldre syster Anna voro snälla barn och försökte hjälpa sin mor så godt de kunde.
Då gick baronen fram till henne och sade under djup rörelse med bedjande röst: "Fru Henriksson, i dag kan ni icke förlåta mig, det inser jag väl, men en annan gång hoppas jag ni skall göra det. Låt mig nu blott säga er, att det gör mig outsägligt ondt, att denna olycka skulle inträffa. Kunde jag göra det skedda ogjordt, skulle jag vilja gifva mycket därför."
Det var nu nästan mörkt, vinden svepte omkring den lilla stugan, såsom om han ville störta omkull henne, och snön yrde, så att fru Henriksson knappt kunde finna vägen till grannens. Men då hon kommit dit, måste Karl utförligt berätta, vid hvilken tid jakten slutat och när han sist sett Frits.
Dagens Ord
Andra Tittar