Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Jag slog upp ögonen. Bill stod bredvid mig med en pyts i handen. »Du skötte dig fint, gosse», sade han, och sken som en sol. »Du var präktig, helt enkelt. Ska du ha dig en pyts till, så blir du kry.»
Nedanför de nyutslagna hasslarna, där solen sken in, var det blått av styvmorsblommor, och nagelörten tecknade sina små vita kors på klippmossan. Drottningen hade vägrat att vara skild från Valdemar i farans stund, och den mandeldoftande vårluften förde med sig en fläkt av försvunna dagars makliga ro. Runt omkring sov hans vakt med solbrända ansikten och händerna under nacken.
Korpen, som nu var sömnig, oroades av denna rörelse, flaxade, lyfte sig och flög med tunga vingslag till närmaste punkten av den halvförfallna stadsmuren, där han satte sig i skuggan av en myrtenbuske och stack huvudet under vingen. Vid den tystnad, som rådde, förnummos från avstånd melodiska toner, och på ån, som lyste i månens sken likt smältande silver, närmade sig en båt.
På verandan sken månen in så klart, att han kunde urskilja de minsta föremål så tydligt som hade det varit dag. Han tog upp sin klocka, ett vackert guldur med fina visare och romerska siffror. Hon var half elfva, kanske en minut öfver. Han tog en tidning, som låg slängd öfver en stol, och läste, halft frånvarande med sina tankar: »Ångbåtskommunikationer», »Lustresa».
Oktoberhimlen, rensad av stormen, var nu fullkomligt klar i stjärnornas tindrande sken, luften mild och månen ännu icke uppgången över horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna, skymde här den vida synkretsen. Lyktan gick förut, och de två männen följde, tilldess de uppnådde en liten platå på kullens översta topp.
I det lilla rummet vid Torparbacken sken sommarens aftonsol. Genom en uthuggning i skogen kunde man öfver fälten se en bit af hafvet och holmarne långt borta. Höga skogbevuxna klippor med sluttningar, som stupade brant ned. Och vid stranden lyste den gulröda graniten bjert. Vattnet sqvalpade friskt och grönt om de djupa bräddarne, och några seglare kryssade genom sunden. Det var en augustiqväll.
Du pryder dig för hvar och en, Du tänder opp ditt falska sken, Och ung och gammal innan kort Du villar så i tomhet bort. Här, där vi börja först med gråt, Med tårar fukta sen vår stråt, Här, hvar vårt lif, när bäst det är, Är idel möda och besvär, Här, där ej stund är annan lik, Här vill man se sitt himmelrik.
Framför dem låg nu i månens klara sken en slätt, som till höger hade en rad kullar, över vilka stadsmuren slingrade sin ofantliga gråvita gördel.
Ett svart moln drog förbi månen och lämnade nejden i mörker. Men riddaren tyckte sig höra rosslingar såsom av en döende och lät vägleda sig av dem. Hans fot stötte mot en kropp. Han lutade sig över den. I detta ögonblick var molnet borta. Månen sken på ett ansikte, som ej var Sorgbarns, ett rysligt förvridet, blåblekt ansikte, stänkt av blodfradga. Det var en okänd, svartmuskig karl.
Härligt speglar i Cronas bölja Hjältars Shelma de glimmande torn, Solen tömmer från östern Öfver Morven en flod af sken. Ljus är salen, där Finjal tronat; Dunkla vandra där inne likväl Söner tre af Morannal, Gamle kungen i sångens land. Gall med bågen är mörk att skåda, Harpans Rurmar fördystras af sorg; Nyss från striderna kommen, Tiger trotsige Clesamor.
Dagens Ord
Andra Tittar