Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Det gråbleka ansigtet, de hopdragna ögonbrynen, de sammanpressade läpparne som mist sin färg, hela denna muskelstarka gestalt hvars alla fibrer tycktes krympa sig under en våldsamt återhållen vrede verkade så egendomligt skrämmande på honom.
*Papper och papp af torf* har äfvenledes blifvit »uppfunnet» många gånger, men uppfinnarens entusiasm har alltid snart åter tystnat. » Utan fibrer intet papper » är en regel, som icke kan ändras, och cellulosan i torfven har om den ens från början varit användbar undergått en så stor förändring, att den blifvit absolut oduglig.
Ägde väl din moder glädje Der i Manala, det dunkla? Ägde dina systrar glädje Uti mörka maskars hemvist? Ack ej glädje jag ju söker; Söker blott en droppe värma, Liten, som i svalans hjerta, I än mindre fågels inre, Som i minsta blommas fibrer Som i minsta stoftkorns gömma. Söker blott af ljus en stråle, Ej så rik som lysmask skenet, Mindre än ett fjäril ögas.
Och du vet, att jag har många järn i elden på en gång. Ja, jag vet! Du med ditt goda hufvud och dina rena instinkter! Och vid dina år! Det är ju rena vanvettet! Ja. Hvarje ord, han sade, stack som en knifspets i lefvande fibrer. Och tonen var iskall, som af förakt. Det där kan öfvervinnas. Låt bara bli att tänka på mig. Hon skakade endast sitt hufvud, sorgsen till döden.
Sålunda, när jag kommit hem igen, återväcks i min hågkomst en scen, som i ett förbiilande ögonblick tilldrog sig i doktorns salong under mitt besök där på natten. Som vanligt bilda träets fibrer olika figurer. Och här visar sig nu ett bockhuvud, mästerligt gjort, och jag vänder genast ryggen till.
En ensam kvinna gick af och an på däck. Så hade hon irrat allt sedan ångaren lämnade hufvudstaden. Allt sedan morgonen hade hon hört pistongen slå som ett febersjukt hjärta och känt däckets plankor skälfva som en till döds hetsad människas fibrer. Eljes hade hon ingen förnimmelse af yttervärlden. Hennes ansikte var gammalt, blekgult, vissnadt, ögonen blänkte tomma mot det tomma blå.
Väl är den älskade vännen med tusen fibrer fästad vid det sörjande hjärtat, och alla dessa fibrer blöda, då sammanvarons ljuva lycka så plötsligt avbrytes; men egentligen avlägsnar sig blott föremålet för att träda framför oss, uppöver oss i egenskap av en blid, ledande skyddsängel; och i den himmelska luft, vari han höjer sig, framlyser först hans sanna ovanskliga natur.
Men för hvart skrufslag, som förde henne bort från den luft, han andades, kände hon sin viljas fibrer förlamas, och den iskalla sanningen smög sig öfver henne: att skild från honom kunde hon icke lefva. Det fanns icke längre någon bitterhet i hennes sinne; där fanns icke heller hvarken skam eller hat; och själfva smärtan hade sargat så länge, att eggen mist sin skärpa.
Dagens Ord
Andra Tittar