United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Frun tog korgen, bröt af en af rosorna och stack den midt i. Här har du den sade hon och gaf honom den doftande bördan. De äro väl rigtiga? frågade Erik och tog med den största andakt och försigtighet i korgen. Det är väl icke något underslef med det här heller?
Om han sagt endast de första orden, är det troligt att fadern överväldigats av samma känslor som han och uppfyllt hans önskan. Men han sade för mycket, och fadern fick tid att erinra sig biskopen. Kom, sade biskop Erik dröjande, kom till mitt hjärta såsom den förlorade sonen!
Knapt skrek min första gosse i vaggan, så kom hertigen ut och satte in sin bror kung Erik i stället och blef själf konung. Så fingo vi rast en tid, tils kung Johan flyttade bort sin bror, litet längre än tillåtet var, om det icke är rätt att skicka sin bror med en ärtsoppa till andra världen.
Dagen därpå berättar han saken för Erik, som känt detsamma förr en gång. Och utan att veta varför sitter de timme efter timme och talar bara om kroppsaga, om ris och slag. Det kittlar deras nerver, det blir en ständig njutning att låta fantasin leka med riset och den nakna kroppsdelen. De förstår ingenting, de endast erfar.
Erik satt alldeles stilla, utan att med ett ord söka afbryta hennes tårar. Kanske kände han, att de gjorde henne godt. Kanske erfor han en främmande ljuflig känsla vid tanken på att vara den enda, som stod henne nära i denna sorgens stund. Han lät henne tyst gråta
»Du växte upp där borta på ön och dröjde där, tills du var gamla flickan», sade han, »hur kom du därifrån?» »Han kom hem från Amerika till föräldrarne», sade hon, »och hade så mycket grant med sig.» »Hvilken han?» »Kalle Erikson! Det var då gamle Erik ville stänga in mig, tills sonen skulle resa andra dagen.
Erik stack hufvudet så nära han kunde och analyserade jordgubbskorgen så noga som möjligt. Nej, de voro verkligen naturliga, han tyckte han kände doften af dem. Han skakade häftigt på hufvudet och beslöt att våga ett försök att komma in gårdsvägen.
Erik hörde henne icke; han stod bredvid sin hustru och tycktes med hela sin hållning be henne tyst om förlåtelse. Eva hade ännu ej någon aning om hvad som försiggick. Hennes tankar voro orediga, alla föreställningar sjönko som tunga dimmor ständigt nedåt, och allt hvad hon betraktade tycktes henne som täta, bolmande moln.
Pigan stod i dörren med hufvudet på sned och de enfaldsfromma ögonen höjda mot taket, högtidlig och full af andakt. Erik drog bort Liisa, åter hem, hem och hem. En obehaglig qväll, denna. Det förföljde honom som en mara han kunde ej blifva det qvitt. Hm! Ändtligen. Han var ensam. Han hade med våld slitit sig ifrån henne. Och nu var han vid dörren. Hans ja, hans hem. Klockan var nära tolf.
Den gamle rätade sig, gjorde militärisk honnör och svarade: Jag var stallknekt under kung Gösta, bågskytt under kung Erik och lansknekt under kung Johan. När jag blev för gammal att tjäna i fält, tjänade jag i sju år herr Klas på Svidja och lärde unge herr Johan rida. Jag har slagits till lands och sjöss i trettio år och känner knektar, likasom jag känner bönder. Ljugit har jag aldrig och lärer väl minst göra det för en av Flemingesläkten, som sparat åt mig de få dagar jag ännu kan ha kvar.