United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


I Centralstationens vestibul stodo två unga män och sågo ut i den grå oktobermorgonen som gaf den öppna platsen derutanför en pregel af kulen ödslighet. Glesa snöflingor dallrade ned, fäste sig halfsmälta fönsterrutorna och letade sig i slingrande rännilar utför det daggiga glaset.

Himmelens Gud hvad var detta! Ett barn, ensamt i sådan ödslighet, en liten stackare med bleka, af gråt blänkande kinder, inhöljdt i fattigmans trasor. Jägmästaren stod en stund rådlös med barnet i famnen. Sof det, var det dödt! Nej det lefde det andades, började skrika: "Moj" "Ante" "Uj-Yla" "Ita-Tasta". Barnet snyftade och skrek och skakade af köld. Den unge mannen stod dum och rådlös.

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås. Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades dem; men de kommo skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram. Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Hon lyssnade till hans röst, som var klanglös som en gubbes; och dess förplågade uttryck slog henne. Hon kände icke boken, han talade om, men der trängde sig henne en rent instinktlik förnimmelse af den tomhet och ödslighet som var grundtonen i hans stämning.

Ångbåten tycktes vara fullkomligt folktom, och efter en del besvär hittade vi salongen och stearinljuset, som tändes och visade oss en ödslighet, som kom Ambrosius att hålla ett allegoriskt föredrag om »grædende kvæg», som ej lemnade sina bås för resande sångfåglar, utan drefvo dem ut i natten att frysa värre än en gammal orang-utang.

Tystnad rådde i nejden; jag hörde blott suset af vinden, som och flög med snö genom de kala träden. Jag stannade ovillkorligt en stund gården och vill icke försöka att skildra de känslor, som i denna ödslighet genomströmmade mitt hjärta.

blef han till sist för hennes hungriga inbillning den hjälte, hon drömt om att tillhöra. Han talade aldrig om sig själf; men någon gång kunde det undfalla honom ett ord, som gaf Elsa inblick i hans lifs ödslighet. Han hade lidit mycket af sin hädangångna hustrus retlighet och brist förstående. Elsa förstod honom, ömmade för hans ensamhet och drömde om att hela hans hjärtas sår.

Men det var icke endast detta, som drog honom; han hade också lärt sig hålla af den bohuslänska skärgårdens natur. Han hade alltid känt det som var den i slägt med hans egen och han älskade dess storslagna ödslighet, dess högtidliga liflöshet och denna djupa tystnad, hvilken icke stördes af bullret från de millioner menniskofötter, som feberaktigt jägtade fram öfver gatornas stenläggning.

Den brister sönder under de nya idéernas tryck, men dessa förmå inte tillfredsställa hans behof af en samlande och förklarande öfvertygelse, och han ger i ett femtiotal sonetter uttryck åt de stämningar af ödslighet och tomhet, som han nu upplefver: TILL VÄNNERNA. Vi äflas fåfängt. Som ett töcken är allting ovisshetens dimma gjuten.

Denna längtan och ödslighet efter modern följde honom hela hans lif. Hade han kommit för tidigt till verlden, var han ofullgången, hvad höll honom bunden vid moderstammen? Det fick han aldrig svar hvarken i böckerna eller i lifvet, men förhållandet qvarstod: han blef aldrig sig sjelf, aldrig frigjord, aldrig en afslutad individ.