United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men de öfriga, med Alma och Bertha i spetsen, tågade, ifriga, varma och fulla af stridslust, att bryta en lans för sin vän och kamrat. Lättrörda, små insjövågor! tänkte Verna Sommar, när hon såg dem
Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre. Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända. De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande.
Och David drog ned med sina tjänare, och de stridde mot filistéerna. Men David blev trött; och Jisbo-Benob, en av rafaéernas avkomlingar, vilkens lans vägde tre hundra siklar koppar, och som var iklädd en ny rustning, tänkte då döda David. Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjälp och slog filistéen till döds.
Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar på sin rygg. Skaftet på hans spjut liknade en vävbom, och spetsen på spjutet höll sex hundra siklar järn. Och hans sköldbärare gick framför honom. Han trädde nu fram och ropade till Israels här och sade till dem: »Varför dragen I ut och ställen upp eder till strid?
Men medan Hon än talade, upphof Hon sina ögon, och se, Hon såg längst borta på bergen ett blänkande, såsom af vapens blänkande, och Herrans Ande kom öfver Henne, så att Hon ytterligare propheterade. Och Hon dansade för qvinnorna och de följde Henne, den återvändande hären till möte, med sjungande, trummande och spelande. Hvad? glimmar ej mot solens brand En lans der längst vid fästets rand?
Sedan sade filistéen till David: »Kom hit till mig, så skall jag giva ditt kött åt himmelens fåglar och åt markens djur.» David svarade filistéen: »Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som är Israels härs Gud, den härs som du har smädat.
Skall man i den kristna hären Sakna dig på stridens dag, Skall din ära nu förblekna Och din lager falla af?" Paskal Vivas hör ej orden, Djupt i skogen vistas han, Där på toppen af en kulle Ett kapell Sankt Georg har. Bunden står hans häst vid porten, Med hans vapenskrud och lans, Och vid altaret det helga Själf den tappre knäböjt har.
Då höjde den, vi hållit för Leontes, djärft Sin hjälm från pannan, straffande med anletsdrag Och ord för lögn vår sägen. Konung, om du sett De dina då i denna stund! Ej höjdes mer Ett svärd, en lans; förstenad syntes en, som om Han sett en död upplefva; andra brusto ut I klagan, tolkande sin aning, att din son Var den, som fallit, fallit för sin faders svärd. LEIOKRITOS. O, hårda sanning!
För hemmase har di stek, upplyste pojken, för hemmase har di främmat i storstugan. Och gästgivarn nickade, lät maten tysta mun. När korgen var läns, lade han på locket, sade: Ska I gå hem nu? De reste sig, flickorna togo korgen. Lasse dröjde en stund, sade: Det blir väl inte mycket över sen, inte? Sen? upprepade gästgivarn. Ja, sen, sade pojken, sen de ätit sig mätta allihopa?
"Summan är riktig", sade hans motpart och tog sig vid örat, "och det är väl ett år och mera, sen jag fick den till låns; men svårt är för mig, ädle herr öfverste, att hastigt dra mig till minnes veckotalet." "Skrif opp till protokollet", utbrast öfversten, "att han vidgått skulden. Där hade ni, Gåsevinge, spelt mig ett vackert spratt, utom den arme mannens enfald."
Dagens Ord
Andra Tittar