Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juni 2025
Har otrons kalla vinter flytt, Har hjärtat lifvats upp på nytt Utaf den klara nådesol, Som skiner från Guds kungastol? Ack, fattigt blommar dock vår jord, Hur härlig än dess prakt är spord, Mot mänskans själ i tro och hopp, När lifvets sol för den gått opp. Den solen blid, den solen klar, Som varit förr, än världen var, Hur är det, har vår själ fått se En strimma af dess ljus sig te?
Den yngsta fröken, hon som nyss blifvit så der halft förlofvad med sin kusin studenten, har sjelf varit i jordkulan, »troligen», säger hennes fästman, »i det hemliga hopp att der få veta sina framtida öden!» Men den lilla bruden skämtar och ler, pratar och skalkas.
Döda Hafvets vatten är högst saltigt och blir derigenom specifikt tyngre, så att det ej af stormen kan uppröras i betydligare vågor. * med hopp, Som, skyar i torkan, förgäfves gå opp.* Under sommaren, eller torkan, regnar det ej i Palæstina. Ett eller annat moln visar sig väl vid Solens uppgång, men försvinner åter. *Vid Akko ett flarn, som i bränningen hvälfver*
Mångahanda och till största delen icke mycket sannolika underrättelser om de arktiska hafvens isfrihet, äfvensom om resor, som skulle hafva blifvit företagna af holländska fartyg till ovanligt höga breddgrader, ja, ända till sjelfva polen, och några hundra mil österut från Novaja Semlja, Barents' mening, att Kariska hafvet är isfritt 20 mil från kusten, samt slutligen egna och sjelfständiga funderingar ingåfvo John Wood, kapten i engelska marinen, en erfaren och skicklig sjöman, som hade åtföljt sir John Narborough på hans resa genom Magellans sund, den öfvertygelsen, att man med säkert hopp om ett lyckligt resultat skulle kunna söka denna genomgång midt emellan Spetsbergen och Novaja Semlja.
Så, när ålderns långa afton skymmer, Flykta själens jordiska bekymmer, Och dess himmel går förklarad opp. Är det svårt att lifvets dag försaka, Kan du önska dig dess glans tillbaka, Då din kväll är ljus som stjärnerymden Och omätligt såsom den ditt hopp?
Vanskligt är ju annat allt, Som ett töcken tomt och kallt; Men den jag vill efterfråga, Evig är hans hjärtas låga. Han på korset, han allena Allt mitt hopp och goda är; Ingen må mig det förmena, Att jag hafver honom kär. Hvar har jag en vän här sport, Som mig gjort, hvad han har gjort? Han kan mig med Gud förena, Han på korset, han allena. N:o 148. Suckar vid korset.
Tag denna hälsning kärt, det bor i den En hälsning ock ifrån det land, dig födde; Det räknar lederna utaf de män, Som för dess tro, dess hopp, dess minne blödde. De glesnat mycket, desto mera har Det kärlek för de få, det äger kvar.
Jag visste icke då, att jag en gång skulle kämpa en annan och större strid med min hustru, en strid, efter vilkens slut jag skulle stå ensam och dock icke ensam, nedböjd, men dock icke utan hopp. Nu ser jag oss sittande på den högsta klippan utanför vårt vita, vänliga hus. I en prakt, som ständigt är ny, kväll efter kväll växlar, går solen ned i havet och emellan oss sitter Sven.
Men jag känner, hur hon med varje dag kommer oss närmare. Ibland tror jag vad hon säger, att allt detta kommer därav, att hon vet, att hon snart skall gå bort, och att detta hopp håller henne uppe. Men ibland tror jag, att om det också är så nu, så är dock allt detta på väg att glida över i något större, vilket hon själv känner med undran och ängslan, men icke vill tro.
Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja. Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma.
Dagens Ord
Andra Tittar