Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 november 2025
Granarne rundtomkring hviskade till hvarandra. De hade hört och sett så mycket under sin tjenstgöring vid banan. Nya friska vindar, som fläktade genom ungdomens sinnen, fällande ett godt frö här och der i tacksam jordmån och sega gamla rotskott, hvilka voro omöjliga att utrota, emedan de sträckte sina rötter långt, långt ned i jorden.
John vände sig ej mera åt henne, utan lade sig och blåste ut ljuset. Der var han nu så nära henne och likväl på samma gång så långt borta. Alma lyssnade på hans andedrag och följde hans minsta rörelse. "John!" hviskade hon inom sig. "Förlåt mig, jag är ju din egen. Jag älskar ju dig af hela min själ. Förlåt! Var inte ond, jag kan inte lefva, om du är så der kall och oförsonlig!"
Hvem är hon, som sitter i hörnet under den stora klockan, den där människan, som är så fasligt blek? hviskade jag till mor. Sitt inte och peka, pojke! Jag vet, hvem du menar. Det är Mårten Espens Kersti. Hvarför är hon så blek? Det är af kärlek. Jag måste ha glott stort på mor, för hon drog en smula på mun. Kärlek? Är det kärleken till Gud eller kärleken till nästan? sa jag slutligen.
Det är nog inte bättre med honom därinne, hviskade Erland. Hör så det plaskar han badar nog vatten på pannan. Jojo, så'nt frestar. Hvem vet hvad han läser för trolldom? Bara vi inte få igen det på sotsängen! suckade Ingeborg. Dörren öppnades och karlen kom ut med en glasbit i handen. Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så stiligt. Jag kände också, hur det reste sig på hjässan, sa Ingeborg.
Öfver den spädes bädd, där han rodnade varm i sin slummer, Sänkte den sextonåriga nu sitt lockiga hufvud, Dröjde i skådning en stund och hviskade stilla och sade: "Sof då, din moders tröst, omhägnad af henne, tills tårar Fylla dess blickar igen; då vakna, och efter din tunga Saknar ett språk, säg ömt med ditt omotståndliga öga: 'Moder, en lång, lång färd är för mig än öfrig att göra; Tårar finner jag nog, hvar finner jag glädjen och friden, Om ur ditt modersöga de ej mig följa på vägen.
Lyyli hade sparkat täcket af sig; som det var mycket varmt, lät Alma täcket ligga vid fötterna och svepte endast lakanet om henne. "Guds frid!" hviskade hon. Och det kändes såsom hade den verkligen herskat i rummet. Då hon lade sig i sin säng, erinrade sig Alma åter Nymarks ord: "Fruktan är bevis på svaghet." Hvad hade han menat med det? Så underligt han hela denna afton hade sett på henne...
Skynd er som om elden vore efter er", flämtade han ännu kippande efter andan. "I fridens dagar", sade Maglena. Hennes ogon mörknade af skrämsel och läpparna skälfde. Men kvickt och omtänksamt lade hon ner i kunten hvad hon bredt kring och gjort tröjsamt med under granen. "Ska' vi måtta gå härifrån ändå", hviskade hon och såg sig förfärad omkring.
Om han kunde sjunga så der, så tog jag'n strax! Åh, hvad det är vackert! Och när sångens sista sentimentala strof förklingat, rusade hon upp, som om hon fått en ingifvelse, tog på sig hatt och kappa, nickade till de närvarande, hviskade något i örat på löjtnant Ulf och lemnade huset oaktadt herrarnes protester. Om en qvart låste hon upp porten hos kommerserådets och sprang in.
Ser du, jag behöfver nog inte leka jag som ni andra." "Du! Jo, om någon behöfver komma ut, så är det väl du. Ack, om jag finge taga dig med mig! Det får jag inte förstås, men kronan skall du ha, ty ty ser du " och den lille rödkindade Otto lade sin arm omkring den bleke Josefs hals och hviskade: "Ser du, det lofvade jag Jesus." Och Otto såg både blyg och lycklig ut. "Tack", sade Josef enkelt.
"Baron!" hviskade folket och betraktade nyfiket honom och den praktfulla kransen, som han lagt på gossens graf. "Han vill godtgöra, hvad han brutit, genom att säga några vackra ord och skänka en storartad krans", hviskades det bland de närvarande. "Men därmed kan han inte återskänka den döde lifvet eller trösta den stackars modern."
Dagens Ord
Andra Tittar