Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 november 2025
I ett hörn af salen sutto Inez och Bibbi och hviskade med lifliga gester och uttrycksfulla miner. Det såg roligt ut och Hanna gick bort för att helsa på dem. De sågo ej att hon närmade sig och hon råkade höra slutet af en högtidlig hviskning: .
Han vinkade tyst åt gossarne att komma och äta, och äfven åt Mari. Men hon skakade på hufvudet och blef att sitta på sin plats. Ville och Petu grepo sig deremot genast med god aptit an med potäterna, som fadren fördelade i lika delar åt alla, fyra åt hvar; för sig sjelf tog han dem, hvilka han ansåg vara dåliga. Ät inte ännu era potäter, innan ni få bröd, hviskade Holpainen.
Du är så snäll, Bengt, hviskade systern en dag, när hon förmådde tala. Du blir nog en bra doktor. Bengt smålog. Och då skall du bli frisk, om ej förr. Du skall bli stark som en elefant, bara du har tålamod.
Långt nere i salen befunno sig ett par herrar i civil dräkt; de samtalade ifrigt hviskande under hela föredraget och det var tydligt att den ene, en grufingeniör, hade åtskilligt på hjärtat som alls icke stämde öfverens med hvarken »geniets» eller den förtorkades åsikter i ämnet. »Den gröfsta lögn,» hviskade han ibland. »Humbug,» ibland. »Sancta simplicitas,» en annan gång.
Tack, Hanna . . . för ett i sann mening godt kamratskap! hviskade hon. Jag känner i denna stund .
Är jag icke fri och kan jag ej gifta mig med hvem jag vill? Hvad är du för mig? en fosterbroder som nästan förnedrar mig med slik betydelselös, aktningslös kurtis, mig en stackars, ensam flicka. Morti besinnade sig ej mer. Han drog den snyftande flickan intill sig och hviskade i hennes öra så många glödande ömma försäkringar. Min skall du bli, och min är du, ingen annans!
Hon bläddrade i sin bok, såg stundom otåligt på klockan, men låtsade icke om de nyfikna blickar som skjöto fram till henne från flickgrupperna. Hvem är den der nya? hviskade Bella och såg bort till sista bänken. Hon skall heta Rappe, hviskade Siri Linder tillbaka. Från landet. Min kusin Elna har berättat om en mycket underlig flicka som bodde nära dem och hette Hanna Rappe.
Först när hon såg på Anna, som med vidöppna ögon blickade omkring sig, utropade hon: "Anni, det var då icke förgäfves, att vår Frits offrade sitt lif!" Mor och dotter höllo hvarandra länge hårdt omfamnade, och Anna hviskade: "Mor, jag kommer ihåg min dröm den var alldeles sann".
Hon tog honom under armen med ett af sina små skratt, drog honom in i blå rummet och hviskade, i det hon tungt lutade sig på honom: Inte kan du, som är sjelfva artigheten, skicka bort mig. Du har ju hjerta... En gång hade du mig kär, mins du den qvällen vi gick i öfversvämningen, och du kysste mig under alarne?
Hon grep Bertha hårdt i armen. Det är nedrigt! hviskade hon. Ja visst! Men kom bort, det är otäckt att se
Dagens Ord
Andra Tittar