Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Hon kan lämna henne det i morgon bittida, när de ändå följas åt till skolan." "Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. "Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får göra som du vill", tillade hon. Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl. "Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.
»Jag menar», sade han, »att jag kunde få mig en ung, frisk hustru än en gång; men det lär allt dröja...» Pigan fnyste till. Hon tog ned saltkaret från väggen och gjorde sig i ordning att gå ut. »Å, det kan en inte veta», hviskade hon med en blick åt sängen till, »hvad Guds vägar är, om Han skyndar sig, eller om Han inte har brådt.» Så gick hon. Dörren knarrade efter henne.
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?
Men hon log mot honom. Han var henne kär, och hon visste, att hon nu skulle stöta honom bort med sina egna händer. Några ögonblick till blott några ögonblick att vara lycklig. Och när hon log, hviskade han frågan ännu en gång, i det han drog henne till sig. Det var, som om han skurit i hennes hjärta med långsamma knifdrag Skilsmässa kyla Men det måste komma. Du vill icke?
Men Sabina hviskade: "var ej ledsen Amirantha, lemna du den bara åt mig och promenera vidare en stund". Och när fröken Amirantha kom samma väg tillbaka, kom Sabina emot henne med handsken hel och nätt igen. Hon hade nål och tråd i sin ficka, och hennes snälla fingrar hade lagat spetsen hel, och så var det tid att fröken måste gå hem igen.
Och sedan gick hon ut med den der Hagen, som alla vet, att ej är någon hygglig gosse. Och de promenerade länge och väl på några bakgator, hviskade en annan. Thure Öst mötte dem. Ja, hon har nu alltid förefallit mig litet .
Han njöt tyst vid åsynen af våra moderna figurer, men när den sista i raden gick förbi honom, hviskade han till henne: »Säg Ave, att hon alltid bör behålla denna moderna hållning, hon ser rent af stolt ut på ryggen». Der var ock en annan kapten, en gammal bekant och nu vår tillfällige reskamrat, han bara teg och stirrade, synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli så omskapade på några få timmar.
Hvem skulle vilja ha henne i sin tjänst, liten och oansenlig som hon var? Hon stod vid kyrkväggen med sin orlofssedel och väntade. Husbönder och värdinnor gingo i kors och tvärs förbi, men ingen såg ens på henne. Icke långt ifrån henne sutto några unga karlar på kyrktrappan. Hör du flicka, kom hit, ropade en af dem till henne. De andra skrattade och hviskade sins emellan.
Pince-nez'en såg föraktligt på pysen i jackan, och det blef icke något närmande. Men de sutto bredvid hvarandra, och Johan höll i boken och hviskade den gamle, som aldrig kunde något, men talade om blandare och kaféer. En dag leker Johan med hans pince-nez och råkar bryta af fjädern. Kamraten blef ond. Johan lofvade att låta laga den. Han tog pince-nez'en med sig hem.
Har du magrat så, stackare, att du blifvit bara fiskben? Siri såg flat ut. Hon hade icke förrän nu lagt sig till snörlif, emedan hennes mor i det längsta hållit emot. Ja, när jag begynte bli så tjock, ursäktade hon sig och smög sig undan i flocken. Ett nederlag! hviskade Bella till Hanna. Ja, men tio segrar, svarade denna.
Dagens Ord
Andra Tittar