United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han visste att David visste när han ljög, men han bara ljög allt värre, rättfärdigade sig allt mer, framställde direkta frågor, tills han tvingat David att liksom medgivande nicka med huvudet eller komma med ett beklagande. Då ljusnade han, torkade sig om pannan, snusade och vilade sig, med de uppsvällda ögonlocken till hälften slutna och de väldiga nävarna bökande i tuvorna vid sidan om sig.
På ett givet tecken infalla sångarne i en hymn av Atterbom, då genast de höga fönstren fyllas med skuggor, som hålla för öronen och nicka beskyddande åt det unga Sverige, ty det är mest ungdomen, som av sina lärare uppmuntras att dyrka skuggor för att de icke skola taga en onyttig del i verklighetens bråk. Därpå blottar sånganföraren sitt huvud och säger: leve t. ex. konung Fredrik den förste.
Men gissar jag rätt, så var det en harskrämma, som någon af herrarna lät pusta vid stranden här, och ej en knall ur Junos sexpundiga nicka." "Hå hå", sade den gamla, "alltid vilja de unga vara kloka; men jag är icke galen, icke heller född af galna föräldrar. Gud hjälpe mig, men julafton, som är glad för andra, är min sorgeafton; jag rår nu ej därför, och hvad kunde jag, arma kvinna, göra?
Det kan uppenbara sig, när timmen är inne, så sakta och stilla som en ros öppnar sig. Fast jag ingen spåman är, hör jag, att en röst svarar mig. Det skall ske, säger rösten, om det en gång föds en ättling av detta gossebarn, som älskar en vaxdroppe mer än en pärla. Han var så upptagen av sin bön och sina tankar, att han glömde att nicka till avsked åt Ingevald.
Han hade ett eget sätt att nicka vänligt, att böja hufvudet åt höger och se på henne fostermodern påstod, att han vindade och var krokig i nacken, men det hade hon då aldrig märkt. Egentligen tyckte hon om allt hos honom. Till och med det tomma stället i munnen, där en af tänderna var borta, fann hon klädsamt. Sedan när mustascherna växte och kinderna blefvo brunare, blef han ännu ståtligare.
Det var herrn, frun, en sextonårig dotter och en sexårs son, samt två pigor. Herrn var violinist i hovkapellet och i goda omständigheter samt en fridens man, vid ingången av fyrtiotalet. Han var tysk född och hade litet svårt att förstå öborna, varför han inskränkte sig till att nicka bifall och säga »skön» till allt vad som sades, varför han hastigt vann rykte såsom varande en mycket snäll herre.
På sommarn tog det till, när studenterna kommo och hyrde sig in. Då skulle pigorna sitta och hänga på verandan och dricka punsch halva natten, och haken vet allt vad de gjorde för styggt, men när de sen skulle opp och mjölka om morgon, så sov de; och när de stodo vid spiseln, så nicka de till, och allt som skulle göras blev illa gjort.
Stellan såg på honom, bara stirrade. Agust var tydligen inte nöjd med effekten eller också missförstod han denna gapande tystnad. Han vände sig till de andra: Ä de inte sant va ja säger? Jo då! Å vi ska ha röa bann på oss också. Demstrationsmärken. Stellan bara stirrade. Tror du inte va ja säger? Stellan var alltför överväldigad för att vare sig kunna tala eller jakande nicka på huvudet.
Till slut började Börevig nicka. Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade på sig men sjönk ihop. En förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick på kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade fortfarande mellan nickningarna. Vill ikke den Herre Börevig såg på tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans födelsetrakts fiskar.
Den unga kvinnan hade svårt att höra upp med sitt skratt, men hon kom sig dock slutligen för och började att på det vänligaste nicka och hälsa. »Goddag, fina, fina herrskap», sade hon, »hvarifrån är dom? Hvem har vist dom hit, fanns det en molntapp på himmelen, så kunde en tro dom hade regnat ner. Hva ska' dom här att göra?»