United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han skar allt djupare tills han höll huvudet i handen och stirrade in i ögonen, de tycktes allt vackrare, de vidgades, de blev portar och genom dem kunde han se in i paradiset. Det var Ziris huvud han höll i handen, men han grät icke och var ej rädd. En lång stund stod han alldeles stilla och hörde hur orgeln brusade igen.

Blott tillrättavisat en näsvis flicka, ingenting annat. De hade ju först varit oförskämda mot henne, men det talade de naturligtvis icke om för någon. Hvarför trodde alla dem? Hvarför kom ingen och frågade henne hur saken egentligen hängde ihop? O, människorna voro elaka, förfärligt elaka! Hon brast i gråt och kände sig småningom lugnare.

Och Fatima tog sin dotter vid handen och sade: "gråt dock icke mitt arma barn! Allah skyddar de värnlösa, han skall förkrossa dem, som bedröfva enkor och faderlösa. Min största sorg är dock den, att när du skall lefva med elaka menniskor, rädes jag du sjelf blir elak. deras mödrars grafvar bli orenade, dessa döttrar af hyndor".

Himmelens Gud hvad var detta! Ett barn, ensamt i sådan ödslighet, en liten stackare med bleka, af gråt blänkande kinder, inhöljdt i fattigmans trasor. Jägmästaren stod en stund rådlös med barnet i famnen. Sof det, var det dödt! Nej det lefde det andades, började skrika: "Moj" "Ante" "Uj-Yla" "Ita-Tasta". Barnet snyftade och skrek och skakade af köld. Den unge mannen stod dum och rådlös.

Det började rycka i hennes underläpp. Ah, men kom i alla fall! Han skakade huvudet. Ja ska bjuda dig bakelser och konfekt hela kvällen. kan ja bjuda mig själv ! Plötsligen satte hon händerna för ögonen och började gråta. Han blev alldeles vettskrämd. Där stod hon inne i hans rum och grät . I detta ögonblick lovade han sig att han aldrig, aldrig skulle ha med flickor att göra.

Men Johan rodnar. Jaså, det är du, säger fadern. Johan, som aldrig observerat vinbuteljens gömställe, faller i gråt och snyftar: Det är inte jag, som druckit ur vinet. Jaså, du nekar också! Också! Du ska sen, när vi stigit opp från bordet.

Gubben pekade ett ämbar vatten, en handduk, en stor, bred säng och gick. Samuli drog kappan af Nadja och beskådade henne. Hon blödde i ansigtet och darrade af köld i sin tunna drägt, halfnaken och trasig. Fall knä, sade han, fall knä och kyss mina fötter. Hon föll snyftande ned och grät som ett elakt och ilsket barn.

Stellan kommit ut i den långa, öde korridoren, gick han fram till ett av de stora fönsterna. Han stirrade ned gatan utan att se någonting. Det kom en slöja över hans ögon. Tårarna sipprade fram. Med händerna för ansiktet grät han, över sin fosterbror, över brutna löften, över blod man blandat med mänskor, som svikit, med mänskor, som haft andra hedersbegrepp

Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta gatorna i staden. De ropa till sina mödrar: »Var vi bröd och vinTy försmäktande ligga de såsom slagna gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn. Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem?

Maglena stod ej längre ut hon heller, utan gaf till en skälfvande gråt, som hade bra stor likhet med småstintornas gallskrik. Anna-Lisa, ja underligt att tala om det, hon var ju ändå stora flickan, elfte året. Om det nu kunde vara för att dagens mödor varit för tunga, eller det att hon alltjämt hade den tallriken med kall gråblänkande vattgröt för sig utan hopp att den. Hur som helst.