United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon svalde omärkbart en begynnande gråt, hämtade sig dock och sade: Det är just det jag mycket väl begriper, Albert, ty du är officer: jag hoppades ändå, att du skulle vara mera underofficer, än du verkligen är. Detta tal var ren arabiska för sergeanten, och den undrande blick han gav flickan, sade henne tillräckligt, att hon pratat obegripligheter. Hon drog sin hand tillbaka ur hans.
Än, då med brutna krafter han låg, och min mor vid hans dödsbädd Grät, och jag fattat hans hand, den äldste i syskonens skara, Talte med svikande stämma han så: 'En finns, för mitt hjärta Dyr som din moder och du och de små, jag lämnar omkring er.
Hon grät, men äfven hennes tårar, som likt stora pärlor föllo ned på hennes lågande kinder, vittnade om fullheten af den källa, ur hvilken de flöto, och styrkan af de känslor, som frampressade dem. Sedan flere månader hade hon icke haft någon underrättelse från sin man, och ryktet sade redan, att han förlorat med skepp och allt.
Det var daterat dagen förut. I kväll alltså skulle hon resa. Om en timme skulle hon redan vara på väg. Plötsligt märkte han, att han icke grät längre. Han kunde icke ens erinra sig, varför han nyss hade fallit i gråt. Han läste om brevet från början, ty han ville veta, vilket ställe det var som hade gripit honom på ett så särskilt sätt; men han kunde icke återfinna det.
Han blev röd, som om han sagt något opassande och försökte le, utan att lyckas. »Det brukar höras så», svarade jag, »när en människa är nära att dö.» Gossen brast icke i gråt. Han endast nickade och såg bort. »Han har väntat det som jag», tänkte jag. Och i samma stund såg jag, både hur stor och hur liten han var.
Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.
K. fru Moder vet, att Ebba haver ett hjärta som guld, och när hon sig något återhämtat ifrån den första hastigheten, sade hon sig väl förstå, att det kunde vara så som jag sade. Men nu kunde hon inte säga mer; hon ville betänka sig till i morgon. Jag kastade mig på min säng och grät.
Nu lät det, som om han grät: Å, Elsa, det är inte sant, det är inte sant, Elsa Stellan hade låtit sabeln falla. Men han var så skrämd, att hans fingrar ännu höllo krampaktigt om fästet. Han vågade ej röra sig. Han stod alldeles stilla och såg framför sig. Han förstod ingenting. Men han var så skrämd, att hans kropp skakade. Hans far hade sjunkit ned på golvet vid sidan om sängen.
Han tog hennes fötter och kysste dem, med mycken rättvisa delande kyssarna mellan den högra foten och den vänstra. Och hon upprepade sin fråga. Men därför att han kysste hennes fötter, kom det en hisnande skälvning i rösten. Är det svårt att vara ensam? Då släppte han hennes fötter. Han kastade sig framstupa i sängen och brast i gråt.
Till staden ville hon inte. Studenten hade ju sagt, att det var dåligt där, och på honom trodde hon. Frun rördes af tårarne. Hon klappade henne på hufvudet och frågade, om hon ville ha tjänst på landet. Till exempel hos Agreens. Men Lotta bara grät. Till dem ville hon alls inte. Där kunde hon inte få gå i fred för drängarne.
Dagens Ord
Andra Tittar