Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 oktober 2025
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp Och örtens späda frö ur grusets sköte, Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider Sitt lif, sin vällust i en död natur Och tvingar stoftets alla myriader Att jubla kring sitt glimmande triumftåg, Den Gud, som hägnade min barndoms blomning, Skall ej förskjuta mig." Så sade jag Och höjde min förgråtna blick mot öster.
Jag har nu sagt eder det förut. Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke. Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
Men sedan dessa dagar hava gått till ända, skola prästerna på åttonde dagen och allt framgent offra på altaret edra brännoffer och tackoffer; och jag skall då hava behag till eder, säger Herren, HERREN». Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette åt öster; den var nu stängd.
Och jag såg en annan ängel träda fram ifrån öster med den levande Gudens signet.
Efraims barn fingo, efter sina släkter, sina gränser sålunda: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar ända till Övre Bet-Horon. Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo. Därefter gick den fram där i öster till Janoa. Från Janoa gick den ned till Atarot och Naara, träffade så Jeriko och gick ut vid Jordan.
Det var halft i välmening, halft i otålighet. Barnet måste aflägsnas, »bröderna» begynte bli en smula högröstade, toddyn var kanske något för stark. Mellan de tunga molnen stack solen fram, röd och klar, nere vid horisonten. Det var alldeles lugnt nu, skyarne hade skingrat sig, himlen speglade sig i hafvet. I öster syntes Helsingfors, i sydvest Sveaborg.
Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott, genom det myckna vattnet. Det fick starka grenar, tjänliga till härskarspiror, och dess stam växte hög, omgiven av lövverk, så att det syntes vida, ty det var högt och rikt på rankor. Då ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat på jorden, och stormen från öster förtorkade dess frukt.
Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port, det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra: det var hundra alnar. Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och förhus; de voro lika stora som de andra.
"Se", sade den adertonårige ynglingen, hvars bekantskap vi gjort här tillförene och som äfven nu höll sin plats vid storseglet, "se, min far, hur rodnaden är skär i öster; jag tror, vi få storm i soluppgången." "Om den ville komma förr!" anmärkte den gamle. "Dessförinnan", fortfor sonen, "borde vi väl hafva länsat förbi Rönnskärs udde; jag tycker mig ren kunna urskilja talltopparna på den."
Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.» Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster. Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta?
Dagens Ord
Andra Tittar