Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Och nu nödgas vi gå litet tillbaka i tiden för att göra bekantskap med en man, hvars fruktade anblick snart skall öka förskräckelsen i detta tragiska uppträde. Vi hafva redan tillförene haft tillfälle omnämna stadens hedervärda bagare, herr Gyllendeg, och ville önska blott, att han för läsaren vore lika bekant som för hvarje person på två, tre mils väg omkring hans skylt.
Och han sade igen, den varubeprisande Ontrus: "Lycklig tyckte jag dig, min vän, tillförene redan, Treflig och rask och förnöjd, som du var, och aktad af alla; Trefaldt kallar jag nu dig lycklig och säll, då en sådan Hustru blifvit din lott; ty från himlen kommer det goda. Nu må du säga också, hvem är han, den reslige gossen, Som kringsvänger som bäst den unga, beskedliga Hedda?
Sannolikt hade dessa deras öfningar fått passera obemärkta såsom många dylika tillförene, åtminstone ej blifvit omnämnda här med historisk noggrannhet, om ej ödet, som ofta roar sig att göra ett träd af ett kastadt frökorn, fogat så, att en af de minsta bytingarna i skolan, en räkenklassist, tagit sig orådet före att förlöpa fanan. Så ringa var början.
I detta rum, der tillförene en talrik ungdom samlades till dans och glada lekar, der var det nu Rosa ensam som sväfvade fram och åter, än i en luftig dans, än i vexlande ställningar fulla af uttryck och behag. Då var Rosa vacker.
Uthungrad, med svikande krafter Kom jag till staden omsider och såg ett under af alla, Såg, förståndige vänner, hvad ej jag tillförene skådat: Gårdar, men ej kring gården ett fält med åkrar och ängar, Icke vid knuten en teg, som burit en pipa tobak ens, Gårdar funnos där blott, högtimrade, fönsterförsedda; Målade, stolta att se, framsträckte de brokiga rader Långt, och emellan dem korsade hundrade vägar hvarandra.
Trötte de hvilade nu i en vrå vid den sotiga muren, Nära sin ränsel enhvar, ty om kvällen de kommit från Kuru, Där hos den raske Mattias de nyss som tillförene rastat. Desse hörde hans röst, då han talte för alla i stugan, Kände den genast igen i sömnen och sprungo ur bädden, Glade att träffa på främmande ort sin redlige gästvän.
"Se", sade den adertonårige ynglingen, hvars bekantskap vi gjort här tillförene och som äfven nu höll sin plats vid storseglet, "se, min far, hur rodnaden är skär i öster; jag tror, vi få storm i soluppgången." "Om den ville komma förr!" anmärkte den gamle. "Dessförinnan", fortfor sonen, "borde vi väl hafva länsat förbi Rönnskärs udde; jag tycker mig ren kunna urskilja talltopparna på den."
Men då han slutat, strök hon med ärmen kinden och ögat, Skakade hufvudet, snyftade, snöt sig och sprang till sin boda, Hämtade kött in, hämtade smör och mujkor och kalja, Rågande bordet med mat; men Aron, den gamle, i nacken Tog hon och nödgade fram att, fast mätt tillförene, äta.
Dagens Ord
Andra Tittar