United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vi äro alla tragiska, för vi ska' alla Han hade hetsat upp sig sjelf medan han talade och orden följde till sist efter hvarandra i feberaktig hast. När han framslungat sin sista paradox kunde modern höra tonfallet hur han riktigt njöt af att ha funnit något som han trodde att hon skulle finna mycket barockt.

Just som hennes huvud nådde honom och han med vansinne i blicken hoppade ur, råkade hennes stjärtspets fastna under vältens framhjul. Nu följde några tragiska ögonblick. Välten skred sin jämna gång framåt, och Polly drogs obevekligt under den, hela tiden kastande förtvivlade blickar mig. Men jag kunde ingenting göra. Vad förmår en ensam människa mot en ångvält? försvann Polly under välten.

Hvarje färg tyckes honom vara icke produkten af en nödvändighet, utan resultatet af ett val mellan flera färger, alla i sig själf lika möjliga; och t.ex. rosens purpur har därför något dramatiskt öfver sig. Den är icke rätt och slätt »röd»; dess färg är den tragiska färgen af plötsligt utgjutet blod. Allting representerar något inträffadt .

Orsakerna till hans följande lefnadsbana hade redan börjat yppa sig småningom, och långt ifrån att taga sin tillflykt till något visst tidsmoment, tro vi att man ur inre och djupare, ur hela arten af hans verldsåskådning framgående grunder bör söka nyckeln till hans tragiska öde. Emellertid var nu Lucidor ett år förvisad från hufvudstaden.

Och sedan dess tiga hans likar, skräckslagna inför kvinnodömets fana.» »De vilja ej undergå samma öde som Orfevs, vilken de tragiska bacchanterna sleto huvudet från kroppen . . .» Det var alltså sant, att man hade lagt ut en snara där jag bodde vid rue de la Clef, och att detta mordförsök medförde som följder den sjuklighet, vars symptom ännu yppade sig. Och dessa kvinnor!

Äldsta dottern är blifvande skådespelerska; hennes specialitet ligger »midt emellan komedi och drama», och hennes känslor vibrera turvis långs den komiska och den tragiska skalan.

Ännu har jag åtminstone ingenting märkt. De gingo sida vid sida inåt skogen, och han började tala om det käraste han visste. Hans tragiska hjälteröst skälfde af förtrytelse, han citerade en morgontidning, som kallsinnigt omnämnt hans senaste roll. Kan man tänka sig något mera oförskämdt! »Herr Bruun hade icke fått det rätta greppet sin rollEn sådan murfvel vill lära mig att spela!

I fall har han tömt den tragiska kalken ända till botten och förlorat den sista illusion, som kunnat trösta hans lif. Han stod nu den pinsamma punkt, man oupphörligen jägtas att jemföra, hvad man tydligen blifvit, med den sväfvande förmodan om, hvad man kunnat blifva.

Denna vurm hade säkert sin rot i ett ädelt begär att förkovra lagskipningen och giva juristerna en nyttig sysselsättning. Den tredje vurmen den för utmätningsauktioner härledde sig lika sannolikt från den hos alla stora själar medfödda böjelsen för det tragiska och dramatiska i livet.

Han vördar af instinkt öfverklassen, vördar den för mycket att våga hoppas komma dit. Och han känner att han icke hör dit. Men han hör icke till slafvarne heller. Detta blir en af slitningarne i hans lif. Dressyren börjar. Stormen hade gått förbi. Slägtassociationen började upplösa sig. Man kunde sjelf. Men öfverbefolkningen, familjens tragiska öde, pågick. Dock, döden gallrade.