United States or Kyrgyzstan ? Vote for the TOP Country of the Week !


I detsamma gled Polly tyst och stillsamt in genom dörren. Hon såg litet förvånad ut över att finna mig där uppe, men viftade vänligt stjärten och kom efter. Hon hade mycket lätt för att klättra. När hennes huvud kom i jämnhöjd med skåpets övre kant hoppade jag dödsföraktande ned från min höga ställning, och fastän jag vrickade två tår stannade jag inte ett ögonblick utan flög mot dörren.

Polly blev plötsligt intresserad och kilade fram, och innan den lille hunden hann säga ett ljud hade hon sväljt honom med hull och hår. Det var tydligen just sex månader sedan hon ätit frukost.

tog jag rock och hatt och gick för att telegrafera till Uddevalla. Polly väntade mig utanför porten. Hon hade krupit ut genom ventilen och klättrat ned för stuprännan. Nu dansade hon omkring mig och viftade stjärten och var tydligen mycket glad över att ha fått fatt mig igen. Alfred hade rätt. Hon var verkligen tillgiven.

Du får inget besvär alls med ormen och behöver inte ge den någon mat. Den äter nämligen endast var sjätte månad. Den heter Polly och är mycket snäll och tillgiven. Sanne vännen Alfred ." Det var ett rätt överraskande brev, men jag hann inte fundera mycket över det, ty i detsamma ljöd ett skri från pigan inne i skrivrummet.

Detta upprepade hon flera gånger och fann det tydligen mycket roande. Men när Polly en gång kom ned från en av dessa utflykter kom en ångvält framåt gatan, som höll att läggas om. Polly hade aldrig sett en ångvält förr, och började i sitt oförstånd klättra uppför dess framsida för att hälsa den vettskrämda föraren.

Men Polly var ett väluppfostrat djur, och när hon märkte att damen fortfarande höll fast i den andra ändan av kopplet var hon för artig att rycka sig lös, utan följde snällt efter i den lilla hundens ställe. Det såg riktigt rart ut. Efter en stund vände sig damen om för att titta efter sin lilla vov-vov, men fick syn Polly i stället.

Just som hennes huvud nådde honom och han med vansinne i blicken hoppade ur, råkade hennes stjärtspets fastna under vältens framhjul. Nu följde några tragiska ögonblick. Välten skred sin jämna gång framåt, och Polly drogs obevekligt under den, hela tiden kastande förtvivlade blickar mig. Men jag kunde ingenting göra. Vad förmår en ensam människa mot en ångvält? försvann Polly under välten.

Jag skulle gärna ha velat säga ett par ord till förklaring, men tyvärr fick jag inte tillfälle till det. Damen svimmade allt för hastigt. tog jag Polly i kopplet och ledde henne i väg. Det var nästan trevligare än att ha henne ringlande lös och ledig bakom mig.

Fruntimmer ha mycket svårt att finna sig i litet ovana situationer, det förstod jag när jag såg värdinnan. Hon tycktes nämligen inte fatta att Polly var mycket snäll, utan satt likblek i sitt hörn och tjöt tills Polly stoppade sin stjärtspets i hennes mun som en munkavle. Jag antar att skriket tog Pollys nerver.

Polly smålog och slog lekfullt sin stjärt om mitt vänstra smalben. kom hon ned för att stifta närmare bekantskap. Jag har aldrig varit särdeles förtjust i ormar, men jag bemötte henne i alla fall med vänlighet, och smekte henne utefter ryggen långt jag nådde och kliade henne under hakan.