Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Det finnes stunder dock, då ögat, glömskt Af skymningen, af fasorna och striden, Med barnslig vällust ser på stjärnan blott; Och dessa stunder vördar, svagheten Som sina ljusa stunder, älskar dem Som glädjens lätta ögonblick af lifvet; Men kraften, men det starka hjärtat åter Förbannar dem som foster af en afgrund, Förrädiskt lockande ett fridlöst hopp, Blott för att visa, hur dess vingar domna, Försåtligt talande om ljus och frid För tanken, som i villans öknar famlar.
EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!
Det är mitt halfva lif, jag så er ger, men konung, tro och ära gälla mer. HERTIGEN. Hvi vördar du mig ej med tvänne knän? Så har jag vördat ingen ann' än Gud och den, som han sin makt på jorden gifvit. Den hedern spar jag åt min Gud och konung.
Jag vördar glädjen och erkänner nöjets konungsliga rättigheter. Jag erkänner dem, även när det rasar som tyrann. Jag erkänner dem, men lämnar, lik Petus, rådkammaren, tills det åter för sin spira med sansad hand. Hellre än att göra uppror avlägsnar jag mig. Därmed fredar jag tillika min katekumeniska känsla och min teologiska övertygelse.
Dit, där de ljusa murar stå Med fridens helga kors uppå, Dit, där den gyllne tegen är, Som evighetens skördar bär. En konung syns den gamle mig Vid slutet af sin lefnads stig, Vid målet för sin långa färd, Så segerrik, så afundsvärd. Hvar storm af tiden ren sig lagt, Hvar granne vördar glad hans makt, Och villan djärf, passionen yr Långt från hans tysta rike flyr.
Att mot min fader och mot mig Du hyste hat, jag kände detta lika visst, Som att din tro mot Ajas ätt orubblig var. För sådant, vet det, gäldar jag dock icke hat Åt dig tillbaka. Nej, din trohet vördar jag Och ber, att Zeus, om spiran unnas mig en gång, Må unna mig ett folk också, som liknar dig.
Han vördar af instinkt öfverklassen, vördar den för mycket att våga hoppas komma dit. Och han känner att han icke hör dit. Men han hör icke till slafvarne heller. Detta blir en af slitningarne i hans lif. Dressyren börjar. Stormen hade gått förbi. Slägtassociationen började upplösa sig. Man kunde gå sjelf. Men öfverbefolkningen, familjens tragiska öde, pågick. Dock, döden gallrade.
Dagens Ord
Andra Tittar