United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Våren kan ha många egendomliga effekter. Det kan hända, att kläderna som en ung dam med stolthet burit under vinterns mulna dagar, plötsligt synas luggslitna i vårens klara solljus; det kan hända, att de förhållanden, i hvilka hon lefvat under de mörka månaderna, plötsligt visa sig uppsluppna i sömmarna.

Ni kunna minsann behöfva värma edra blåfrusna "stridshandskar" en stund. Ser ni, små vänner, medan onkel gått omkring i bygderna, har han uppfångat en och annan bild ur lifvet och gömt dem i sin kamera, och jag tror, att om den gode Guden låter sitt solljus falla öfver dem, kunna dessa bilder blifva både till glädje och lärdom för oss. Välsigne han nu vår lilla stund framför tittskåpet!

Vidare tjänar den till framställning af rosolsyra, difenylaminblått etc. Å sidan 101 omnämnes, hurusom oxalsyran kan framställas af myrsyra, men man kan äfven omvändt, om ock med dåligt utbyte, myrsyra af oxalsyra. Denna sönderfaller nämligen vid 120-130°, äfvensom i lösning vid närvaro af uranoxidsalter i solljus, i myrsyra, koloxid och kolsyra.

När du hör din moder sjunga, Slutas sakta ögonlocken, Gömma skalen själens pärlor; När de gömmas, kommer sömnen, Sömnen följs af drömmens ängel, Drömmens ängel tar dig stilla, Lyfter dig mjuka vingen, För dig ut blomsterängar Att i frid bland blommor blomma, För bland fåglar dig i lunden Att ditt bröst med sånger fylla, Tvår din själ i sjöars renhet, Låter dig i solljus bada.

Han skyndade också dit och försökte se, men det gick icke, blommorna skymde bort utsikten, fönstret var stängdt och han kunde endast tydligare höra kanariefågelns kvitter och se skenet från ensbrasa, som flammade där inne midt i sommardagens solljus och värme. »Löjliga persedlar det här herrskapet», sade han, »de gömma sig väl, men någonstädes måste de ändå finnas.

Sorgbarn ryste i natten... ryste av sällhet, ty kan även ske, sällheten kommer, som en flod av solljus inströmmar i ögon, som, förut blinda, brådöppnats... ryste av en hemsk känsla, ty riddaren var blek, förändrad, hans röst andelik. Det var som ett bländverk, som om en främmande själ talat ur hans mun. De stannade framför klippbrottet.

De unga hustrurna glömde sina egna småttingar och sade, att ett sådant barn hade de aldrig sett, flickorna ledde honom klipporna och lekte med honom, utan att han behövde be dem. Sven gick omkring i ett ständigt solljus, och han blev brun och stark i denna luft, som han aldrig varit. Sven var med ett ord medelpunkten för allas våra tankar och solen i denna vår enda västkustsommar.

EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!

Ha, det väsenlösaste Är sällheten, en dröm blott om en dröm, ej mer: En dröm, att man har vunnit, hvad man drömt som ljuft, En glimt af solljus ett flyktigt morgonmoln, Som lätta vindar jaga. Har den flytt, hvad mer? Jag är en konung. BUDBÄRAREN. Konung! LEIOKRITOS. Hör, det ljuder dock! Säg mig, hvad vill du? BUDBÄRAREN. Konung, dina sändebud, Nyss återkomna, skickat mig i förväg hit.

De hade hyrt en villa ute i skärgården hos hennes föräldrar, och han brukade roa sig med att ro ut med sin älskade hvar morgon denna sköna, underbara sommar, hvar dag var som en enda fest af solljus och lycka. Hon hette Elisabet, den unge häradshöfdingen hette bara Anders, ett tarfligt namn, men som passade honom utmärkt.