Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 oktober 2025
Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes. Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.
Med det samma brast hon på nytt ut i gråt. Han hörde vid dörren den undertryckta snyftning och de häftiga suckar, som hon förgäfves försökte qväfva. Då vände han om, gick genom salen till sitt rum, stängde dörren med något hård hand och vred den i lås efter sig. När pigan på morgonen kom in med fruns chokolad och herrns kaffe, hade den lilla frun just somnat. Med utvattnade röda ögon såg hon upp.
Men när trappan man hunnit och lätt från sitt hufvud hon hatten Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna åter, Tog hon den älskade ynglingens hand, helt tyst i sin bäfvan, Öppnande dörren och trädande in till sin fader i kammarn. Tung af mödor och år, i sin ensamhet hade den gamle Tröttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af länstoln Lutat sitt hufvud och somnat.
Det säger hon till mig. Och jag har inte hjärta att säga henne, varför jag pantsatte alltsammans! Hon skulle inte tro mig. Hon skulle tro att jag var full och tokig! Det blev tyst. Min vän höjde sitt glas och sade: Skål, skål för mej! Skål! sade jag. Mannen i soffan under den förgyllda spegeln hade somnat. Hans huvud hade fallit ned, och pincenén hade ramlat på golvet.
Men när han somnat, drömde han, att han var en ung man, som räddade en brinnande stad. Det var en stor och bullrande dröm, den väckte honom. Och han satte sig upp i sängen och trevade med händerna över sin vissnande kropp. Då kom ångesten, långsam, tanklös, smygande som en sjukdom. Dödsskräcken, som icke är fruktan för döden.
Men andra dagen blef så het och så lugn, att alla fläktar sofvo hela dagen; och sådana dagar kommo flera och deremellan regnade det och stormade, så att inga små fläktar vågade sig ut på färd. Men en vacker dag vaknade vår lilla fläkt deraf, att solen sken på honom, och när han då såg opp, märkte han, att han var utan tak öfver hufvudet, ty blåklockan, som han somnat uti, hade vissnat.
Mången storm hon stillat, mången smärta Har hon läkt, på hennes lugn ren mången Lagt ett skuldbelastadt hjärtas börda; Alven jag, om hennes fot jag hunnit, Skulle lärt att glömma och förlåta, Skulle somnat lugn." Han teg. En tystnad, Djup som grafvens, rådde några stunder. Då steg Dmitri fram och tog den gamles Hand i sin: "Kom, följ mig", så han sade, "Jag vill leda dig och visa vägen.
Frågan kom hastigt och i en ny ton. Den klatschade som en kula, och Abraham tog sig ofrivilligt för bröstet. Hur så? Vet ni något? Vet nej men Saken är den, att jag varit inne hos gossarna i kväll. Jag dröjde en stund ja, tills de hade somnat. Och kanske ännu en stund. Klockan var ett, tror jag, när jag gick förbi ert hus. Och då lyste det i fars fönster. Abraham stod ett ögonblick orörlig.
Mor hade nog sina egna tankar om huru det skulle gå med tvätten i Pers händer, men hon följde dock hans uppmaning och gick. I dörren måste hon dock än en gång vända sig om och se på sin käre gosse. Där stod han böjd öfver baljan och gned och sköljde, så att vattnet stänkte omkring honom. Hon lade sig på sängen vid sidan af sin lille Olle, som somnat in på nytt.
Sara höll stilla med sina händer; hon lät dem ligga nere i knät, och de såg där ut liksom sammanknäppta. Min dröm kan jag inte tala om, sade hon med låg röst; men det var en ganska vacker dröm. Albert inföll: Jag, för min del, drömde inte sedan jag somnat i natt, men väl förut. Å ... det kan jag aldrig tro?
Dagens Ord
Andra Tittar