United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan satt för det mesta i Kerstins fönster om eftermiddagarna och tittade på. Rabulisternas mödrar hade förbjudit dem att leka på gården, så länge tvätten var uppe. Den hängde för resten så lågt, att man måste krypa under den för att komma fram. Stellan satt och såg på allt detta med en underlig känsla i bröstet. Det var som om han blivit avsatt, detroniserad.
Redan på fredagen veckan innan hade rabulisternas hustrur stortvätt vid pumpen. Det dracks kaffe på gården och tungorna gingo i takt med klappträna. Man lånade givmilt såpa av varandra i utbyte mot socker. Vattnet forsade i rännstenen, som gick tvärs över gården ut på gatan. Och i rännstenen gingo rabulistbarnen och Stellan barfota. Så hängdes tvätten upp på klädstrecken.
Några timmar förflöto innan mina tysta tvifvel på gästgifvarmors raskhet klädde sig i ord, och vi hade för länge sedan druckit vårt eftermiddagskaffe, då jag beslöt mig för att göra fjellstigning ner i köket, för att se hur långt det lidit med tvätten. Jag rigtade mina blickar mot taket och såg en tafla af obeskriflig realism.
Och när jag så, iklädd gästgifvarmors kjortel och tröja, samt en stund omgifven af allt husets folk, utöfvade min tvätterskegerning, ingaf jag så stor aktning, att jag, sedan kläderna blifvit vederbörligen kokta, fick det korta besked: »Vi ska skölja tvätten för dig, du.» Detta skedde också, och skördade jag stor heder och beröm af alla kamraterna för detta hvitglänsande arbete.
"Åh ja, gikten är svår i dag men det blir väl bättre längre fram på dagen." Per stod kvar och undrade hvad mor skulle säga om han men så kom det: "Hör du mor ." "Ja." "Kan jag inte sköta om tvätten i stället för dig?" "Du!" Mor drog på munnen med ett misstroget leende, och Per förstod det godt. "Du, Per? Nej, det kan du nog inte." "Hvarför inte? Tror inte du, att jag kan klara värre saker än så?
De hade sammet i sömmarne och glänsande knappar. I början ville de alltid falla ned, emedan han inte hade hängsel, men Hellu hittade ett stycke snöre på gården, och när de med tillhjelp af detta bundos kring lifvet, så höllos de sedan. Tiina Katri stack sig in och såg efter dem alla dagar. När hon hade byke, tog hon också deras kläder i tvätten.
Under mössan fanns det en svart kalott, under kalotten åtminstone om söndagarna en grågrön peruk, och under peruken ännu en kalott av gulvitt ylle, ett plagg, som sällan kom med i tvätten. Sommar och vinter bar han denna varma huvudbonad men begagnade däremot aldrig ytterrock.
Han skrek nästan aldrig, log mest, hade små, djupt liggande ögon och fina, långa, ljusröda fingrar, hvilka ständigt grepo i luften liksom efter för andra osynliga fjärilar, som flögo omkring honom der han låg. Det var ett stort afbrott i Kajsas arbete. Hon tog numera hem tvätten, hon strök och stärkte, men det var ändå inte detsamma som förr. Den lille drog henne ifrån sysslorna.
"Bara pojkarne mina få hvad de behöfva, så är det inte så noga med mig", hade Per hört henne säga, då handlare-Lisa härom dagen var inne och bjöd ut sina varor. Mor kunde nog haft lust att köpa sig ett varmt hufvudkläde, men så fick det ändå vara till sist. Mor tyckte nog om sina pojkar i alla fall! Men tänk, om han kunde hjälpa henne med tvätten så pojke han var!
Mor hade nog sina egna tankar om huru det skulle gå med tvätten i Pers händer, men hon följde dock hans uppmaning och gick. I dörren måste hon dock än en gång vända sig om och se på sin käre gosse. Där stod han böjd öfver baljan och gned och sköljde, så att vattnet stänkte omkring honom. Hon lade sig på sängen vid sidan af sin lille Olle, som somnat in på nytt.