United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men när trappan man hunnit och lätt från sitt hufvud hon hatten Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna åter, Tog hon den älskade ynglingens hand, helt tyst i sin bäfvan, Öppnande dörren och trädande in till sin fader i kammarn. Tung af mödor och år, i sin ensamhet hade den gamle Tröttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af länstoln Lutat sitt hufvud och somnat.
Jo, en, här hemma en, ett barn i lek, En fågelunge, som nyss lyftat vingen, Som fladdrar kring er och med skämt och smek Än retar er till harm, än gör er vek. v. DANN. Vek! Det är osant. Vek? Det gör mig ingen. Men är du ensam, du? Än Trygg? JULIA. En ek, En knotig ek, ett exemplar bland tingen.
Om hon nu med egen makt lösryckt sig från den plats, min kärlek anvist henne, och för att snart renas till idel skärhet skilt sig från gruset och lyftat sig opp i solens eld, skulle jag därföre älska henne? Skulle jag icke säga: Dö, fåvitska blomma, ty du kan icke lefva så!" "Att dö", sade Rosa leende, "är det ett ondt att dö?"
Nu öppnades dörren och sakta släpptes sångarkoret in förbi den mönstrande dörrvårdaren, som med lyftat finger och sträng min stod redo att störta olydiga andar ut ur paradiset, att de skulle erfara sanningen, att många voro kallade men få utkorade.
På ett slagbord bakom hämplingen sitter han nämligen med benen i kors och drar långa styng på ett rutigt bomullstyg, som döljer hela hans nedra kroppshalva och endast lämnar den övra delen synlig, fast den icke är mycket att se på; ty magen fattas och den lille mannen tyckes ha lyftat av sig bröstkorgen och satt den direkt på bordskivan, och på bröstet ligger huvudet utan märkbar hals.
Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon. Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig. Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet. Vem läcker? frågades i flock. Tunnan, vet ja'!
På ett slagbord bakom hämplingen sitter han nämligen med benen i kors och drar långa styng på ett rutigt bomullstyg, som döljer hela hans nedra kroppshalva och endast lämnar den övra delen synlig, fast den icke är mycket att se på; ty magen fattas och den lille mannen tyckes ha lyftat av sig bröstkorgen och satt den direkt på bordskivan, och på bröstet ligger huvudet utan märkbar hals.
Fullända teckningen af denna tafla, Där Minna väckts af morgonsolens strålar Och lyftat sakta opp ur vaggans bädd Ett barn, som vid dess sköte ler i sömnen. Med skärad pensel måla hennes ögon, Som tvenne himlar, lugna, klara, blå, Med gränslös ömhet famnande den späda.
Han höjde handen med lyftat pekfinger. Då skrek hon ännu gällare. Hon sträckte på sig och Träsken måtte förvåna sig över hennes längd. Hon sträckte sig, vred på kroppen som om hon velat tränga sig upp ur någonting, trångt och kvävande och tungt, som tryckte henne till jorden. Träsken sade: Stilla. Stilla. Handen sjönk, han pekade på henne, pekade på hennes hjärta. Hon sade: Det är Daniel.
Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon. Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig. Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet. Vem läcker? frågades i flock. Tunnan, vet ja'!
Dagens Ord
Andra Tittar