Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Mitt arf var längesen slut, barnen började vexa opp och deras behofver vexte äfven. Min man låg numera nästan endast i sin säng, men min flicka kunde redan hjelpa mig både i verkstaden och att sköta de mindre barnen, och vi hade allt vårt tarfliga bröd, fast min mans utgifter medtogo en något stor del af vår inkomst. Men han dog, och då först blef det svårt.
För honom var hon ett eftersträfvansvärdt ideal. Hennes karaktärslöshet, hennes ärelystnad, fåfänga och flyktiga sinne förstod han icke. Sjelf trofast som en hund, ädel och utan misstänksamhet litade han på henne, trodde henne och förtröstade fullt och fast på hennes längesen gifna ord... Hon var fosterdotter hos den rike patron på Drumsö gård, men egde sjelf ingenting.
Och han sof, som om af Gustafs tider Hvarje minne längesen han mist, Sof mer djupt från marscher, språng och strider Än vid bivuaken sist, Sof förutan sorg och hufvudbry På sin sköna konst att aldrig fly. Och efter kvällen räcker till Och minnet ger oss glädje än, Om Kulneff jag berätta vill, Säg, har du hört om den?
Han pröfvat har dess kraft, dess mod I bättre dagar, längesen förflutna, Han minns, hur glad för tredje Gustafs blick den stod Och gick i striden fram och tecknade med blod Sin bana mellan leder genombrutna.
Så näres styrkan af det svaga, så sin skatt Tar af det mindre ädla städs det ädlare Och lefver, glädes, växer opp till kraft blott så. Leontes, när ej längesen på denna, strand Vårt folk för Teukros pilar flydde eller föll, Då stod du fram mot kämpen, bröt hans öfvermod Och tvang den segervan att besegrad fly.
Men han sjöng om höga minnen, dar, som strålat längesen, Hjältar, gömda nu i grafven, bragder, halft förgätna ren. Det var Finlands kamp, han sjöng om, fosterlandets sista strid, Våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid.
När det sista kriget med storm bröt ut Och hon syntes bland oss på nytt, Då mindes hon knappast sin fägrings slut, Så längesen hade den flytt. Men vacker än, fast på annat vis, För en krigsmans sinne hon var, Och ofta nämndes hon än med pris Som i blomningens bästa dar, Fast de forna löjenas högkvarter Nu hyste rynkor en flock Och ögat ensamt var brunt ej mer, Men hela anletet ock.
Roligt att ses äh, det smakar, va? Det var längesen man fick den. Det kan aldrig bli för dyrt, va? Är det längesen du fick en sup? En sup? Är du tokig, finns inte i Sverige mer. En i månaden är det mesta. Men ni har stora snapsglas? Riktiga glas för fan, som di ska va. Vi tar väl halvan med detsamma. Det var gott med smör igen. Och franskbröd, jo, jag tackar, jag.
Sebulon, Din pil är säker, och Isaschars herdelans, Blank och stålsmidd fjerran sprider, stridens stjerna! Du Din glans. Ephraim välsignad vare och Hans vandring ut och in, Josephs dubbelsvärd ej sviker, slungan ej i Benjamin. Ingen saknas; Gad och Ruben landets sköldar begge två, Ren på andra sidan Jordan längesen i väntan stå.
Förliden Längesen var morgonstunden redan, När, med klarnad blick, med molnfri panna, Rörd och tacksam, från sin plats den gamle Reste sig och gick till jullen åter. Men han såg till afsked än tillbaka Upp mot stranden. "Nu, Guds frid med eder", Så han hördes säga, "fåglar alla, Unga bröder, systrar, Guds församling, Som med mig i dag i samma kyrka Honom prisat och Hans ära sjungit.
Dagens Ord
Andra Tittar