Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Alla som höra vad som har hänt dig klappa i händerna över dig. Ty över vem gick ej din ondska beständigt? Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk. Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar? Varför låter du mig se sådan ondska?
Hed eder har han gått i gyllne sal, när uti fängelsernas grymma kval hans bröder, gömde och förgätne, lidit, för det de för sin rätt, sin frihet stridit. Mot er i döden än sitt trots han bär, och denne son, i kedjor står han här! JOHAN FLEMING. Hör upp! SIGRID. Du öde! JOHAN FLEMING. Lögn! SIGRID. Nej, honom hör!
Du har så stora planer, du, Hanna. Jag nöjer mig med att bli hushållerska eller sjuksköterska. Jag tycker så mycket om att steka plättar och vara snäll mot dem som äro sjuka. Men nu hör jag dem slamra med tekopparne och känner oset af stekta svampar. Kom, Hanna, mamma väntar. När Hanna om aftonen låg i sin säng, arbetade hennes tankar så att hon ej fick somna.
Du sågar ännu ett par mått, Visu, och Lotta hugger famnen till slut. Du! lemna inte en pinne, hör du! Så farväl, mina grisar, friskt kurage, och upp med hufvudena. Var bara inte ledsna! Flickorna sågo tacksamt på Fina, sneglade på pastorn och försvunno. Fina öppnade en motsatt dörr och erbjöd sig att »visa lägenheten». De kommo först in i en aflång sal med stora bord.
Hör du, tro inte att ja är rädd, inte. Får jag lägga mäj ett tag på din säng eller vill du följa mäj hem
Ack, vårt fördärf Bereds af detta öfvermod. EUBULOS. För sent. Han hör Ej mer din varning. TEKMESSA. Olycksfödde gubbe, säg, Hvi eggade du ynglingen till detta dåd? Vår ofärd är för handen. O Eurysakes, Kom i din moders armar, låt mig famna dig Ännu en gång, den sista.
Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt, jag har blivit så döv på senare tider. Befaller ni något, min nådiga fru? Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången. Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog. Krigsmän och rättstjänare... Ja, ja, vad hör man om annat nu för tiden?
Lektorn har ingenting och göra med, om jag kurtiserar flickor eller vad jag gör om eftermiddagarna. Nå, då kan jag upplysa Petréus om, att han kommer att få se, hur mycket jag har att göra med det, när betyget kommer. Det är en annan sak. Det hör inte hit. Lektorn kan få ge mig vilket betyg som helst, men lektorn har inte rätt att göra mig och mina känslor till ett åtlöje för klassen.
Sex år senare, efter en dans, sutto en morgonkvist på ön, ungbonden Albin, gift, med två barn, och den berömde målaren Axel *, också gift, med tre barn, vid ett glas glögg och pratade. När fruarne sågos utom hörhåll, girade samtalet över åt gamla minnen och flickor naturligtvis. Hör nu Albin, minns han Mari, frågade herr Axel, som om nattens vaka drivit upp gamla intryck. Jo, det gör jag nog!
"Jag har den fackla, som ditt dunkla öde i blodrödt sken skall lysa upp", så föllo ju hennes ord. Jag hör dem än, jag hört dem igenom sömnlös natt och dagens vimmel. Du öde, skall ditt dok du ändtligen för mig upplyfta! Fader, moder, hem! Hvad ljufva ord! Jag sagt dem aldrig förr. Är det en dröm, en dröm, som gäckar mig! Min hela själ är väntan, mina sinnen försmält uti ett enda: hörseln.
Dagens Ord
Andra Tittar