Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Gamla Kerstin flyttade över till Lillehus. Det var en lång och pinsam historia. Den hör egentligen ej heller hit och skall för den skull berättas i allra största korthet.
Nog hör jag det, Adolf, svarade den andre djäknen, men då man befinner sig i sångens högre regioner, lyssnar man icke till människornas tomma ävlan nere i gruset... Nå, vill du icke sjunga mera? Nej, Göran, jag vill dricka. Jaså, är du törstig, du lille skälm! Nå, jag säger ingenting därom; dagen har varit varm, och man måste skölja ned landsvägsdammet.
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
Och alla dessa välsignelser skola då komma över dig och träffa dig när du hör HERRENS, din Guds, röst: Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på marken. Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel. Välsignad skall din korg vara, och välsignat ditt baktråg.
En glädjetidning bringar han visst ej, när han, Den djärfvaste bland djärfva, striden öfvergett. Men hör, han nalkas. Hyllos, länka hit din gång, Kom, skynda, gosse! HYLLOS. Drottning, jag har ilat hit, För din skull skickad af din son. TEKMESSA. O, lefver han? HYLLOS. Väl, att jag här dig funnit. TEKMESSA. Svara, lefver han? HYLLOS. Helt visst var han ej fallen, när han sände mig.
"Ta långlurn, gosse", ropade Maglena ifrigt, äfven hon hade sprungit opp, all trötthet var som om den aldrig funnits. "Hör, de är en fäbostinta, som kåkar å de en, som är fri till att kåka ändå, så grant som det låt." Ante tog långluren och blåste det mesta han orkade, "tru, pirituut, pruth-tu-hut." "Dom kåka och ropa efter kvigan." "Svara Ante så vi få säga att lillkon är åt de här hålle."
Notarien, som brukade spela med i Mazérska kvartetten, blev ursinnig och gav L. hårda ord hela kvällen. Till slut utbrast han med den mest överlägsna ton: Hör nu, vågmästare! stoppa herrn sin pipa i säcken och knyt väl igen. Herrn skulle aldrig ha kommit sina läppar vid en flöjt, ty herrn har ju varken öra eller begrepp om takt! L. satt mållös.
Han har icke tak över huvudet, icke en torva, som han kan kalla sin. Till vilken sarnhällsklass hör han således, Spöqvist? Nu förstår jag dig, bror, sade länsmannen. Han är numera en så kallad försvarslös person... Och såsom sådan berövad sina medborgerliga rättigheter, inföll patronen.
Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det icke regnade i landet. Då kom HERRENS ord till honom; han sade: »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.» Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved.
Och Elia sade till Ahab: »Begiv dig ditupp, ät och drick, ty jag hör bruset av regn.» Då begav sig Ahab ditupp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och sänkte sitt ansikte mellan sina knän.
Dagens Ord
Andra Tittar