Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: »Jag och ingen annan!» Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna. Ve henne, den gensträviga och befläckade staden, förtryckets stad!
Himlen signe hans klara ögon och rödblommiga ansigte! Han tog för gifvet, att vi blott voro så der glada för att roa vår manlige reskamrat. Han hade troligen ingen aning om, hur man här i Norden sträfvar för att befria qvinnan från alla egenskaper, som hittills förmått framkalla ett harmlöst leende på mannens underordnade läppar.
Det var vid middagen en dag i början av augusti. Som vanligt vid vackert väder, var bordet dukat på den stora gräsplanen mitt för slottet vid början av kastanjealléen. Solen höll på att gå ned bakom St. Cucufaskogen kastanjernas skuggor blevo längre och längre. Men gästerna voro i afton många och glada och hade icke lust att så tidigt resa sig från bordet.
Här i ödemarken kunde det inte vara stor synd att vidtaga sina försiktighetsmått. Hon bröt av en björkkvist, skalade bort bladen, lindade och knöt den kring vänstra handloven. Det var varken al eller ask men en ska väl inte tro på ett sånt himla skrock att det skulle göra någon skillnad. Då visslade en glada, då skrattade en skata, då hoade uven, fast det var ljusan dag.
Ingen som såg hennes glada blick kunde ana, att hennes inre svälde af saknad och att hon sofvit blott två timmar i natt. Klockan ringde andra gången och flickorna strömmade i land, efter att hvar och en till hälften hafva ihjälkramat Bella. Hennes föräldrar och syskon kommo nu i tur, och sist Hanna. Farväl, Bella min! Var duktig och glad! Vi mötas igen! Adjö . . . Hanna! Tack!
Det var frun och doktorn, som predikade, och slutligen prästen. Stackars Lasse, han var inte alls hårdhjärtad, han grät och han bad så innerligt vackert om förlåtelse. Under hela sitt glada och lättsinniga lif i staden hade han ej kysst någon så mycket, som han nu på en dag kysste Lottas hand. Han lofvade, han grät, och grät och lofvade. Nu måste det väl blifva annorlunda!
Och pelarhelgonet började sjunga en av dessa psalmer i början med sakta röst, som om han velat härma de ljud, om vilka han talat sedan med allt starkare stämma, som om han velat överrösta de glada tonerna från den allt mer och mer sig närmande båten: Guds namn är känt i Judaland, förhärligat i Israel, han Sion till sin borg har valt, i Salem står hans helga tjäll.
Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.
Tre eller fyra fänikor söderifrån kommande kavalleri närmade sig i sakta skritt och läto från sin trumpeter höra en munter hälsning. Det var mest ungt folk, men som redan bestått mången het dust och nu glada återvände till fäderneslandet. De hade prytt sina stormhattar med gröna kvistar och instuckit blommor i musköternas mynningar, likasom hade även de varit bröllopsgäster.
Med förundran har jag saknat glada landtmän Så vid slottet som kring bygden. Är det seden här, att folket drar sig unnan, När en härskarinna nalkas?" Så hon sade, och furstinnan ville svara, Men den höga kejsarinnan Gaf sin arm åt furst Potemkin i detsamma Och begynte återfärden.
Dagens Ord
Andra Tittar