Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
Ja, vad man säger, men Mari tydde liksom på att herrn till och med talt om lysning. Lysmasken alltså! Så där var det att tala poesi för sådana! Ja, men säg nu moster, tog herr Axel upp, kan man inte leka eller spela lite, ni kallar, med en flicka, utan att det ska vara bindande. Hon spelte ju med era pojkar här.
Det var, som om han varit långt borta och sett ned på det, som jorden hade vackert och glatt, och längtat dit och känt, att allt detta icke längre var till för honom. Han lutade bara sitt huvud mot pappas axel, och så blev han buren in igen i sin säng. Det var mamma, som lade honom ned i den och strök kuddarna till rätta: »Tyckte inte Sven det var roligt?» »Jo, ja orkade bara inte än.
Och han vände sig åter till Basilius, rörde lätt vid hans axel. Tillade: Jämte dess ödmjuke slav, Karl Ludvig Arnfelt. Frönsagreven stod på stora trappan, ensam, ropade på Träsken. Svarta kappan hade han kastat och blottat en mörk frack med facetterade stålknappar, knäbyxor, sidenstrumpor, lackskor. I den dräkten såg han ut som en spenslig yngling, men det starkt grånade håret vittnade om åldern.
En afton strax efter sutto de tu inne i Axels rum och pratade, det vill säga herr Axel talade och Mari hörde mest på. De hade ett fotografialbum framför sig och betraktade porträtt, och bland dem fäste sig flickan huvudsakligen vid sin väns syster. Och hur hon vände bladen kom hon alltid tillbaka till henne.
Så svängde han henne om, så att hon kom med ryggen åt honom, och hon kastade sig tillbaka med nacken mot hans axel, smidig och mjuk, med armarna bakåt kring hans hals. Nej, nu gör du mig alldeles tokig! utbrast han.
Men hon förstod honom; hon visste att det andra en gång skulle komma och detta, som var , var henne redan mer än nog. Hon lade sin ena arm kring hans axel och drog honom, glädjestrålande, fram emot fönstret.
Men den, som skulle bli skald med tiden, fick inte se ut som Axel Ahlberg. Inte var han något geni! Hans panna hade inte den nödvändiga volymen. Då var Stellans betydligt högre! Alltså kunde han själv med ännu större rätt hysa förhoppningar om att bli skald. Och för resten: var Axel så förbannat dum, så att han trodde, att någon, han , Stellan, kände, skulle kunna bli en stor skald?
Här har du strax en flicka, som är vred. Jag blir modell. Farväl då, fröjd och lycka I denna länge, länge drömda hamn! Farväl mitt glada hopp att här få trycka Min största skatt på jorden i min famn! Min sällhet var en skuggbild blott, ett namn. Men, Axel!
Känner du inte att jag nyper dig i tån? Sväran gick fram till länsman och lade sin hand på hans axel. Lugnt och stillsamt sade hon: Ja, nu ser länsman, hur det går till i Sutre. Går till? upprepade länsman, stirrade på pojken, stirrade på sväran. Går till, säger hon? Hon sade: Det är inte lönt att pröva med bena. Han är lam som Petter i kyrkbacken.
Begrepp om blygsamhet i den meningen, fanns ej hos en flicka som sovit i samma rum som drängarne, men kyskheten såsom omedveten omtanke om sin ättelägg, den hade hon i högre grad än många som icke vilja visa foten. En natt under séancen knackade det på rutan, som var dold av gardinen. Är Mari där? hördes uppsyningsmannens fru med yrvaken röst. Att neka var ej lönt och Axel svarade: Ja hon är här!
Dagens Ord
Andra Tittar