Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
O Axel, om jag hoppades dig råka Så glad, så modig nu, som förr du var, Då skulle jag visst ej mitt hufvud bråka Med konster från min korta klädnings dar; Men då fanns glädje, nu är sorg blott kvar! Jag måste frukta, att ditt mod är brutet, Då konstens land du mot vår öken bytt; Jag måste frukta, att för det beslutet Ditt sköna hopp om glans och lycka flytt. Jag velat lifva opp din kraft på nytt.
Älska är nu ett ord, vars motsvarande betydelse saknas hos den obildade, och herr Axels kärlek var säkert av annan art än unge Albins. Jo, jag håller mycket av honom, men han får inte göra mig något ont. Men de andra! Ä, de andra; vad är det för andra? Albin? Den! Axel tiggde och bad, hotade. Lidelsen dunkade i hans huvud så att han kände sig illa, elden brann, men flickan förblev kall.
Visste inte Axel att Mari var hos oss? frågade frun i huset. Jo, men jag hade glömt bort det. När han gick om kvällen och Mari stängde porten, frågade han hur hon hade det och om hon var nöjd; och så sa han godnatt. Hon var totalt utplånad, och nu, när han sett henne i den nya omgivningen såg hon ut som pigorna gör mest, kanske mindre bra än flertalet.
Älska är nu ett ord, vars motsvarande betydelse saknas hos den obildade, och herr Axels kärlek var säkert av annan art än unge Albins. Jo, jag håller mycket av honom, men han får inte göra mig något ont. Men de andra! Ä, de andra; vad är det för andra? Albin? Den! Axel tiggde och bad, hotade. Lidelsen dunkade i hans huvud så att han kände sig illa, elden brann, men flickan förblev kall.
Nej, det ställe, jag hade under arbetet, var tämligen långt från gatan, men hon gick emellan våra bröder fram till mig, och hon lade sin hand på min axel, när jag vände mig bort. Ah, du har då åter brutit mot mina befallningar! Har jag icke sagt dig, Klemens, att du skall hava ditt ansikte höljt av kåpan, när du är ute? Fader, jag var ju sysselsatt med arbetet! Det är sant. Jag glömde det.
Men då släppte de henne igen, och det blev åter samma yra sorl. Hertigen, kittelbotaren... Var det då honom du såg? Han, som är så svart och ful! De ryckte ordet från varann och skrattade över varandras axel, så att snart ingen längre kunde höra någon annan än sig själv. Men jungfru... Så betänk då, att han i alla fall är en ridderlig kämpe.
Men jag har ett så omättligt begär efter smekningar, liksom han. Han drog mig fram, fint och vackert, som i en fransäs. Jag satte mig i divanen. Men jag kände en stark hand kring min strupe mitt hufvud trycktes tillbaka åh, en sådan kyss skrämmer mig och lämnar mig kall. Jag tror att också han var kall. Jag gömde mitt ansikte mot hans axel. Han såg förvånad på mig. Du vill icke? Intet svar.
Något annat måste försökas, och han försökte, ledd på rätta stråten av en gryende kunskap om att människohjärtat är ytterst olika hos olika individer och klasser. Albin hade åsett Maris lek med Axel och dragit sig tillbaka, antingen bestämd för att fly eller återkomma med andra syften.
Ska vi gå i skogen? frågade Mari och såg på herr Axel. Nej, nu vill inte jag! svarade han. Förra gången ville inte du! Så kan det vara! Mari gick in igen och dansade hela afton med samma lugn som om hon burit vatten eller rensat fisk. Året därpå var hon förlovad med en hederlig skomakargesäll, och försvann ur historien.
Hon var klädd i hatt och kappa, och såg utspökad ut; hade fått sätt och fasoner, och efter en kort och glad hälsning avvisade hon herrarnes inbjudning för att taga målarens arm. Jag vill dansa med herr Axel, sa hon. Och herr Axel dansade med henne, ställde henne vid spiseln och såg på henne.
Dagens Ord
Andra Tittar