United States or Jersey ? Vote for the TOP Country of the Week !
För det första kan min salig far icke göra mig några berättigade förebråelser. Skogen är fälld, jag kan icke resa den. För det andra är timret sålt, vilket ett brev från bruksförvaltarn säger mig. För det tredje och som konklusion av dessa båda ligger någonstans i vida världen en förmögenhet och väntar på Karl Ludvig Arnfelt. Var, det vet jag icke. Och det är en bisak.
Med pekfingret följande den rangliga skriften på ett gulnat papper ropade länsman med skiljetecken mellan varje ord: Högvälborne, greve, Johan, Ludvig, Arnfelt. Och tillade mumlande: Från Frönsafors i Raslinge socken, till yttermera visso. Just den lurifaxen var det, ja. Just den. Nå, kommer greven godvilligt? frågade han över axeln. Det dröjde en stund, innan uppmaningen åtlyddes, en god stund.
Och han vände sig åter till Basilius, rörde lätt vid hans axel. Tillade: Jämte dess ödmjuke slav, Karl Ludvig Arnfelt. Frönsagreven stod på stora trappan, ensam, ropade på Träsken. Svarta kappan hade han kastat och blottat en mörk frack med facetterade stålknappar, knäbyxor, sidenstrumpor, lackskor. I den dräkten såg han ut som en spenslig yngling, men det starkt grånade håret vittnade om åldern.
Vad är det här? Vad är det för spegelfäkteri? Vad vill han? Vill han ha mig fast? Säg ifrån! Giv hit papperet. Nä, nä, män, mumlade länsman, nä, nä, män, om jag det gör. Si, det är ett gott papper. Här står namnet Johan Ludvig Arnfelt med signet bekräftat. Och så har vi två goda löftesmän Giv hit! skrek greven.