Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
Slutligen nickade han förnöjd, liksom ville han säga: jo, det är snälla människor, af dem har jag intet ondt att frukta! Hans gestalt var mager och lutande, och såg ut, som om den varit öfverdragen med pergament, hvilket här och där, t. ex. vid munnen, kommit att sitta något snedt. Han var lång som en humlestör och med någonting fromt och undfallande i sitt väsen.
Prick kravlade sig fram mellan bräderna, borrade ned tassarna i dyn och lyckades hålla sig kvar, tills Louise fick tag i hans halsband. Prick var räddad. Men Enok Ebenezar rullades av vattnet över Blekängsbäckens stenar. Hans huvudskål var krossad. Enok, Enok! Älskade Enok, ropade Louise. Å, snälla barmhärtige Gud, fräls Enok! Pojkarna lyckades få upp honom på land.
Han blev stående vid dörren en stund och såg ned på golvet, medan Kerstin fortfor att slamra med väven. Till slut sade hon: Vad ä de han vill? Jo, snälla Kerstin, rara Kerstin, ja skulle be så mycke om förlåtelse för att Kerstin upphörde att slamra i väven. Hon tog av sig glasögonen och sade: Ja, de behövs ska ja säga honom. Först kör hans far mig på dörren och så ber han mig hålla käft.
"Nej, tack snälla Otto, jag vill hellre ha en bibel, ty ser du jag har mitt pund där", tillade han hemlighetsfullt. Otto såg på sin vän. Hvad Josef kunde bli vacker ibland, tyckte han. Han var ibland så lik den där ängeln, som satt öfver mammas säng. "Du får göra alldeles som du vill, Josef. Kanske du också vill, att jag skall gå ned i bokhandeln och försöka få en bibel för kronan?"
För när en karl har snälla ögon, så får han gärna tänka hur högt som helst om sig själv, han är i alla fall alldeles borta, när det gäller oss kvinnor. Men det vet han inte om. Nå, jag tog reda på, att vi hade en hel del gemensamma bekanta, och när vi kommo tillbaka till stan, så såg jag till att vi träffades. Det vill säga, jag såg till att han fick lov att träffa mig.
Jo, då får onkel sitta öfvergifven Och endast minnas i sin vrå, Att han en egen haft kring sig också. JULIA. Min onkel, ack, hur kan jag vedergälla Er godhet? v. Bort, jag vill ej nu bli störd! JULIA. Ni rörs ren af att blott er föreställa, Att jag kan bli ifrån er förd. v. DANN. Hvad prat! Hvem säger dig, att jag är rörd? JULIA. Det hörs ju på er stämma, onkel snälla. v.
Hon skall ha anspråk på förtroenden och förtrolighet, denna främmande menniska, som jag inte känner; hon skall begära ömhet och tillgifvenhet och hvad det heter allt det der, som mödrar fordra af sina snälla gossar. För hon tror naturligtvis jag är en snäll gosse! det tro mödrar alltid och hon känner mig inte.
Nåå säg, Carlsson, han såg väl flickorna också? Ja vars, svarte Carlsson frimodigt. Och de var sig lika, kan jag tro? Det voro de nog inte, men det skulle ha roat gumman för mycket, och därför svarte Carlsson inte på det. Ja, de var nog så snälla, och vi var i Berns salong till aftonen och hörde på musiken, och så bjöd jag på scherry-kobden och smörgåsar. Det var, som sagt, mycket roligt.
Det fanns ju visserligen också många snälla, barnsliga flickor i skolan, men i det kotteri, dit Gretas kusiner hörde, och där sålunda äfven Greta hade sina flesta umgängesvänner, rörde sig de dagliga samtalsämnena omkring barnbaler och liknande nöjen. Lärare och lärarinnor kritiserades också och föräldrarnas förmögenhet och rang diskuterades.
Hans far kom ut, såg på hästen, från hästen på Stellan... Och så köpte han den ! Stellan kunde ej tro sina ögon. Han kunde inte heller förstå italienaren, som ville sälja någonting så vackert. Han slog armarna om sin fars ben i glädje och tacksamhet, medan han snyftade: Tack, snälla, älskade pappa Ja, det blir nog bra med det! Men var ska vi ställa den?
Dagens Ord
Andra Tittar