Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Hon skrattade, kastade hufvudet bakåt, stödde armbågarna mot karmen på en stol bakom sig och gaf mig åter en öfvermodig, utmanande blick. Säg mig, min kära moralpredikant: är jag mycket olik de kvinnor, hvilka i sedligt afseende nästan betrakta sig som hälgon? Jag tar emot blott så länge man af fri vilja ger mig.
Han kände sig djupt och orättmätigt sårad. Och han blev blodröd i ansiktet vid tanken på att han sagt det där om hur roligt han haft på den gamla gården. Hur hade han kunnat säga något så idiotiskt! Kanske sutto de just nu och skrattade åt honom där nere... Han hade känslan av att redan ha blottat sig inför Axel, visat hur idiotisk han innerst inne var. Och det var han inte.
Jo, »Joachim uti Babylon hade en hustru Susanna». De båda fruarna skrattade. Det frivola skämtet hade något godmodigt, som de icke kunde motstå. Nå, och mera? Den här duger kanske: »Har ni hört en så ynkeliger händelse». Ja, den är om kungen i norra Amerika, vill frun ha den? Allvarsamt, mitt barn, kan ni inga programsånger, passande för konserter? Några ordentliga repertoirstycken?
Dessa kyssar efter ett gräl stredo ej endast mot hans dröm om kärleken, även den orena kärleken: de stredo också mot hans allra innersta principer . Det hjälpte ej att hon skrattade åt honom och förklarade, att man mycket väl kunde kyssas efter ett gräl och att man strängt taget måste göra det.
Och så begynte de tala om hur de skulle ställa det efter gamlingens död, och hur hans släkt ingenting skulle få af kvarlåtenskapen, eftersom det lilla, som snart skulle komma till världen, ju skulle ärfva sin far. Och så skrattade de. Mannen på dödslägret led de ohyggligaste kval. Han skulle velat göra hvad som helst för att hämnas. Har han alltsammans i det där lilla skrinet?
Men jägmästaren skrattade åt hennes oro och gick med friskt mod därifrån. Vad sedan hände är dunkelt Jag för min del hörde ingenting, men säkert är, att han låg på lasarettet någon tid. Till följd härav upphörde avverkningen, det duktiga arbetslaget skingrades och flickan gick till andra sysslor.
Förgäves påminde Annæus Domitius med en anstrykning av allvar, att han var katekumen, att man borde skona hans religiösa känsla och teologiska övertygelse; man skrattade åt kristianernas trehövdade gud, liksom åt den gamle giktbrutne Zeus. Det var ett hån utan gränser, och hade Olympen ännu ägt en ljungeld, måste de vilda hädelserna nedkallat honom över sällskapets huvuden. Mästerkock.
Då är det godt Jaska skrattade smått, ett underligt, förnöjdt, barnsligt, halfvaket skratt. Det lät som en sömngångares. Det är godt upprepade han sakta och somnade in. Han vaknade aldrig mera.
Men låt den först smälta i munnen, svälj inte ner den frusen, du kan få ondt i magen. Ha, ha, ha, skrattade de andra. Holpainen brydde sig inte om att svara. Med ryggen krokig arbetade han, högg spaden med kraft i jorden och kastade upp en hög af mull. Hvar gång han böjde sig, brakade byxorna bak. Hålen blefvo allt större, luften kändes kall mot huden.
Min före detta vän Cramer och jag hon poetiserade över en kaffekopp och blommor i Arabien och tusenskönor på himlens blåa äng och allt vad det nu var. Vi kommo då till den övertygelsen, att P. B. Z. var en kvinna och vårt antagande har ju nu besannat sig. Aha, sade flickan. Stackars kvinnor. Vi få då sannerligen skulden jämt, när det talas om kaffe. Wolfgang skrattade och läste vidare.
Dagens Ord
Andra Tittar