Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Agnes skrattade. Säger ni detta värkligen på fullt allvar? Naturligtvis. Och Antti såg så allvarsam ut, att man icke kunde tvifla därpå. Tillägger ni inte: den finska folkvisan? Den finska jämte andra. Säg med detsamma: framför andra. Kanske framför andra. Den finska tonkonsten har ännu ej hunnit lösa sin uppgift, men den kommer att göra det i en framtid. Vänta blott!
När det då var gjort, då triumferade Sven. »Ser du», sade han. »Du fick inte höra det.» Och så gick han med mammas hand i sin och skrattade åt sin fader. Det kallade han att äckla pappa, och han visste få saker, som han fann mera nöjsamma.
Men när han tog i henne, for hon upp från sin dvala. Med ett ryck. Hon kastade sig i hans famn, som en besatt, slog armarne om hans hals och skrattade, skrattade. Så såg hon upp, blef i ett ögonblick varse publiken framför dem, och ropade med hes, oklar stämma: Han vill, att jag skall bättra mig, jag! Bättra mig! Det är herrligt! Bättra mig! Jo, han kan predika!
Också Petu försökte lugna Anni. Han hoppade framför henne, skrattade, hvisslade, slog två trästycken mot hvarandra och grimaserade efter bästa förmåga. Var stilla, inte bryr hon sig ändå om det der, sade Tiina Katri. Koponens Lopo rådde att gifva barnet fyra eller fem droppar Hoffmansdroppar och sedan gunga det i ett täcke; på detta sätt hade hon fått sin gosse att lugna sig.
Han kände sig så full av möjligheter, när han talade med henne. Hon skrattade inte åt honom, när han berättade om sin konfirmation. Han frågade henne, om hon inte ens fann det en smula löjligt eller överdrivet. Men hon bara skakade allvarligt på huvudet och sade: Inte är det löjligt att ta sådant på allvar. Och en gång svarade hon ingenting, utan tryckte hans hand länge.
Hon skrattade högt åt hans små försök att sätta sig upp och beundrade ofantligt hans underbara förmåga att sparka och röra på fötterna. Hvad han var söt, när han log, ja, till och med när han skrek. Den lilla munnens spända läppar sågo då så putslustiga ut, och när det var slut med gråten, var han dubbelt förtjusande. En glädje utan mått och utan skugga!
Den smala och trasgranna bondesonen, som skulle ärva hela den storrika gården, stod ensam mellan hjulspåren i det nedtrampade gräset, och på gavelhörnens ormhuvud sutto skatorna och skrattade åt det öde Folketuna. Då drog han sig till minnes, att flera av trälarna smugit sig bort under de sista nätterna.
Hör du, Stellan, ropade han, efter en stund: Varför skrattade du? Stellan kastade huvudet bakåt och svarade: Ja skrattade inte. Kan du inte skilja på skratt och hånleende, din dumbom. Men det blev ej någon kristallkrona.
Adjö så länge. Droskan rullade upp på gårdsplanen. Abraham gick till fots. De fyra hundarna kommo rusande, tysta och mjuka, vädrade och morrade sakta. Abraham, som ärvt något av faderns hundskräck, stod villrådig. Ur fönstret över flygelbyggnadens dörr stack hustomten ut sitt vita huvud och skrattade illvilligt. Tag hundarna! skrek Abraham. Huvudet försvann.
Växer det apelsiner i Borgå? frågade Hanna förvånad. Jo. Så här stora. Och han bildade med armarne en så stor ring han kunde. Åhnej, Lulle, du narras, sade Lisi undervisande. Inte växer det apelsiner i Borgå. Det fins ej i hela Finland. Hvad säger du, vi ha ju apelsiner i skänken, skrattade Bella. Lisi ansåg under sin värdighet att svara på sådant dumt missförstånd.
Dagens Ord
Andra Tittar