Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Ett dånande hurrarop vältade fram mellan tältgatorna, och man väntade varje ögonblick få se, huru den flämtande jakthunden skulle skina fram i skogsbrynet. Men vad fick man se? Generalfälttygmästarens borstare kom framlunkande mellan granstammarne vinslande och fägnande. Man skrattade först, men sedan blev man allvarsam.
Det susade för hennes öron och hon hade en välgrundad övertygelse att Yttersta domens basuner lyftats och att Jan-Petter skrattade. Hon lyssnade emellertid så gott hon kunde till Spillebodarens tal och hon lyssnade med ödmjukt sinne, skuldmedveten och krossad.
Först förekom det Alma litet ovant att gå allena, isynnerhet som de öfriga fruarna vanligtvis åtföljdes af sina män. Men Nymark skrattade åt dessa hennes betänkligheter och gycklade ständigt öfver dylika gamla konvenansbruk. "De plåga blott onödigtvis sig sjelfva och hvarandra," sade han. "Ser ni, de ha aldrig på samma gång lust att gå bort.
Är det inte något annat, så skall jag hjelpa dig af med ditt samvete, skrattade Hanna och var redan halfvägs ut genom dörren. Vänta, hvirfvelvind! Tag femti penni ur min börs der i lådan och välj de allra vackraste. Så der .
Det var icke mordbrännaren och det var icke Abraham. Nu drog en skara fabriksflickor förbi, de snattrade och stojade. Mannen vid brända tomten vinkade dem till sig, och nu skreko de högt av förtjusning, skrattade och dansade. Mannen bar i ena handen en snusdosa, i den andra en påse.
Slutligen kastade hon en schal över huvudet och sprang ut i natten för att finna svalka. När dagen bräckte låg hon och lekte med det fruktade svarta håret. Hon jollrade och skrattade som ett tillfredsställt barn. Endast i de onaturligt vidgade, rödskiftande pupillerna fanns det ännu något kvar av en obotlig rädsla.
»Ni ska' inte tro att jag är kandidat», vände fröken Hagberg sig strax till William. Hennes dialekt var icke fullt så skånsk som kusinens. »Hvarför vill ni ta' illusionerna från mig», skrattade han. »Man ska' aldrig ta' illusionerna från en dussinmenniska, vet ni väl. Det är att ta' lyckan ifrån henne.» »Det var naturligtvis ett skämt af herr Wahlberg. Så ert spydiga smil träffar mig inte.»
Och därmed var Rundqvists kraft att fortsätta en för hans ålder alldeles för arbetsam strid ute. Man skrattade nu åt hans kostliga smak, att börja sina försköningar med avträdet, och Norman, som en sannskyldig avfälling, gjorde en länge gångbar rolighet om Rundqvist och som lydde ungefär så: Man ska börja i rätta ändan, sa Rundqvist, strök avträdet först.
Han såg mörkt, ogillande på henne. Du är icke dig själv i afton. Du vet, jag kan icke tåla fruntimmersnycker. Edmée höll solfjädern för ansiktet och bara skrattade. Hon visste inte själv varför det var som en stänk av självförakt i detta skratt men det lättade. Denna hans obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet, gjorde henne i alla fall gott; hennes själ vidgade ut sig efter trycket.
Gabriel Mortimers löje var godmodigt överseende. Han skulle troligen ha föredragit att vara tuppen. Tomas Weber log icke, han skrattade högt; men det var endast ett barns skratt över det, som de äldre säga vara löjligt. Dessutom tyckte han verkligen också, att författaren såg lustig ut, där han gick och svettades i värmen och på samma gång ansträngde sig att bevara sin diktareattityd.
Dagens Ord
Andra Tittar