United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mannen hade tydligen slutat sitt försök att få upp den Ziri underströk hans funderingar på något fel med låset. Vilken idiot! Men nu kom han tillbaka med något verktyg som han satte in i låset. David stod på ena sidan och mannen svettades på den andra. Hon kan inte sin roll tänkte han om jag bara tänkte på det förut och just då flög dörren upp.
Hon skrufvade upp gasen, satte sig och gjorde hastig manöver. Först det hvita, så det röda. Och på munnen en smula fet stångsmink, fy! ... den smakade af Ulfs portvin. Oh! hur illa disponerad hon var, hon svettades och frös på en gång. Portvin, det var just hvad hon skulle ha, bara en liten klunk för att styrka sig, för att stramma upp lifsandarne en smula.
Men Hemsöborna hade ingen bänk, sedan gamla kyrkan brann, och därför måste de stå på gången. Hett var det vådligt, och främmande kände de sig i det stora rummet, så att de svettades av bara förlägenhet och sågo ut som en rad korrektionister, som skulle stå på palln. Klockan blev elva, innan man kom till predikstolpsalmen, och Hemsöarne hade redan saxat om benen och bytt fot ett par tjog gånger.
Färm var han, aldrig dåsig, Nu bar det ändå till fjälls. För kölden han dragit på sig Storstoflor och vargskinnspäls. När så han gick mot faran, Som vanligt i främsta led, Och sjönk i den brustna skaran, Hvar gång han sin fot stack ned, Då svettades gubbens panna, Då kände han tung sin plikt, Då måste han stundom stanna Inunder sin gräsliga vikt.
Naturligtvis umgicks de högst sällan nyktra med varandra, och om detta någon gång inträffade, rev de bara sönder varandra, satt moltysta efteråt och bara “svettades ångest“, talade igen för att påminna varandra “hur komplett omöjligt det var att leva“, hur vansinnigt smutsiga de kände sig då de hemsöktes av sina minnen.
Men ni lär också ha left rövare ute på kobben, Lundstedt. Det gick fasliga historier om er en lång tid, va? Herr Lundstedt vart dödsblek och svettades i armhålorna. Förlåt, herr pastorn, men kan jag få lov att tala ett ord enskilt! svävade han fram på målet. Pastorn, som trodde det var någon penningangelägenhet, bad skolläraren komma med in på expeditionen.
Men Hemsöborna hade ingen bänk, sedan gamla kyrkan brann, och därför måste de stå på gången. Hett var det vådligt, och främmande kände de sig i det stora rummet, så att de svettades av bara förlägenhet och sågo ut som en rad korrektionister, som skulle stå på palln. Klockan blev elva, innan man kom till predikstolpsalmen, och Hemsöarne hade redan saxat om benen och bytt fot ett par tjog gånger.
Men ni lär också ha left rövare ute på kobben, Lundstedt. Det gick fasliga historier om er en lång tid, va? Herr Lundstedt vart dödsblek och svettades i armhålorna. Förlåt, herr pastorn, men kan jag få lov att tala ett ord enskilt! svävade han fram på målet. Pastorn, som trodde det var någon penningangelägenhet, bad skolläraren komma med in på expeditionen.
Då ljusnade Nilenius’ dödsdystra ansikte, han log försmädligt och klappade Tun-Lars på axeln. Sa du följa hem å sjonga för mina barn, hööh? Tun-Lars grinade till, ryste på sig och svarade inte. Han svettades ohyggligt i värmen, iförd tre vinteröverrockar och pälsmössa.
Fru Lamström försökte tända sin brasa gång på gång, men det ville inte ta'. Näfvern brann, knottrade ihop sig, men tände icke de stora våta björkklabbarne, som bara kokade en stund, svettades ut en droppe ljusbrun vätska och slocknande stodo och osade, tills allt igen var kallt och mörkt inne i kakelugnen.
Dagens Ord
Andra Tittar