Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Han ville springa upp, bekänna för dem, be om nåd, om hjelp, men han vågade icke höra bekräftelsen på dödsdomen. Om han gjort det kanske han fått tröst och hjelp. Men han teg. Han svettades och bad till Jesus, icke till Gud numera. Hvart han gick såg han det förfärliga ordet i svarta frakturkapiteler på gul botten, på husmurar, på rummets tapeter. Och byrån der boken låg, inneslöt guillotinen.
Han suckade, den ensamme arbetaren, svettades och högg, hans panna lade sig i djupa veck, och kring munnen syntes det svårmodiga draget tydligt framträda. Tio eller tolf af träden lågo redan. Det var middagstid, det såg han på solen, och han begaf sig derför med tunga steg hemåt.
Carlsson svettades dödsvetten, slog i sig kaffebrännvinet, kände stenar på bröstet, töcken om huvet och en allmän svaghet i nerverna. Det kan inte Norman, utstötte han; Norman kan inte uträtta alla professorns affärder, och och han är inte betrodd. Ja, men jag har frågat professorn, klippte gumman av, och han sa, att han inte hade något om lördag.
Tre, fyra paket gick väl an att få fatt i, men sedan började det att bli krångligt. När han tog upp ett, föll genast ett annat i gatan, och den gamle kamrern svor, svettades och blev så småningom himla ilsken på allt vad jul, julklappar och julbesök hette.
Gabriel Mortimers löje var godmodigt överseende. Han skulle troligen ha föredragit att vara tuppen. Tomas Weber log icke, han skrattade högt; men det var endast ett barns skratt över det, som de äldre säga vara löjligt. Dessutom tyckte han verkligen också, att författaren såg lustig ut, där han gick och svettades i värmen och på samma gång ansträngde sig att bevara sin diktareattityd.
Dagens Ord
Andra Tittar