Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
När en mantel föll tillbaka, bröts fackelskenet mot ett svärdfäste. Han, som nyss talat, var synbarligen den förnämste. Han var av medelmåttig höjd, hans rörelser häftiga och befallande. Hans ansikte och vapenskrud doldes av kappan. Ha, ha! skrattade han, och hans röst ljöd ihålig och ohygglig, vi vilja se, hur det förhåller sig. Apodemius och Eusebius, I han på skändligt sätt plundrat Apollon.
Generalen fick till och med hånsord i tidningarne sådana som att »han vore för gammal för den nya tidens kraf», »saknade känslan af de stora fördelar, som landet skulle uppnå genom detta företag» och liknande. Swinekow endast skrattade åt allt detta och sade för sig själf: »Vänta bara! Den som lefver får se.»
Han har inte sagt mig någonting Jag försökte tala så lugnt jag någonsin kunde. Har han ingenting sagt? Hon skrattade fortfarande. Hvad skrattar du åt, Agnes? Åt ingenting. Ni äro så hjärtinnerligen naiva. Jag förstår inte hvad du ser för naivt i detta. Den här roliga historien piggar riktigt upp mig. Hvad skulle du säga om jag stannade här? Hvad jag skulle säga?
Usling! gnisslade Magnus mellan tänderna, men rösten vid dörren fortsatte att skrika fram sin viskning. Och kvinnorna, herre, så de skrattade nyss! Jag menar ammorna och kvinnorna av folket. Och några av de förnäma. Alla de där, som annars brukade rycka på axlarna åt den fula junker Måns. Nu tycka de nog, att du borde vara rikets husbonde... Usling, säger du?
Nej, inte gammal, sade Abraham. Men gränslöst löjlig. Du talar om evigheter, och du vet mycket väl, att du knappast kan tala om månader, om år. Jag är en nyck. Och dina nycker hör inte till de perenna växterna. Det vet man inte. Vilket? Att det är en nyck. Jaså Nej. Det kan man inte veta. Inte förrän efteråt. Det är sant, sade Abraham, skrattade och kysste.
Men Agnes, hvad fattas då människorna här? Du tycker att vi äro tråkiga nåväl! Detta fel är af ganska ringa betydelse. Om du inte har någonting annat emot oss Skall jag säga det rent ut? Blir du inte ledsen? Nej, säg ut bara. De äro alla bönder. Jag skrattade. Är det det, som är så förfärligt? Förfärligt det vill jag inte påstå. Men jag har ingenting gemensamt med dem, ser du.
Kom der en herre, blef han tilltalad af deras vänliga, inställsamma stämmor och i smickrande ordalag, kom der en dam, skrattade de, som om de sett en karrikatur. Samuli gjorde sig färdig att bakifrån fatta tag i Nadjas axlar och ta henne med sig. Men innan han visste ordet af, kilade de in i en portgång och försvunno.
Hon skrattade och åter blänkte hennes nätta ögon så glada mot spegeln. "Vet ni, här äro deras minsta grytor så stora som våra hus. Det vore ett vackert arbete att lyfta dem för mina små fina fingrar.
När främlingen närmade sig skrek han högt: Spring då, pappa! Det är varulven. Båda herrarna skrattade, men ingenjören var synbarligen förlägen. Han hade suttit på trappan och talat högt för sig själv, som hans vana var. Och plötsligt öppnas dörren, och doktor Hyltenius träder ut och ber om ursäkt, att han ofrivilligt lyssnat.
Han kunde nästan svära på att det var kabeljo till middagen i dag också, oaktat han icke kunde erinra sig att de hade haft det sedan han var barn. På Biblioteksgatan mötte han Anton Recke. Han gick genast över till honom och bad honom lägga ut femton öre till en cigarr; han hade glömt sin portmonnä hemma. Ä, ljug lagom, skrattade Recke.
Dagens Ord
Andra Tittar