Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
För de små är denna saliga tros-konst ej så främmande, men vi äldre ha lärt oss att tvifla. Ack, hvilken dyrbar sak är ej tron! Den tror, att Mästarens hand kan gifva lif åt den redan döda, den tror, att det lönar sig att bedja, huru mörkt det ser ut. Gud vare lof, Jairus lämnar icke sin trosståndpunkt, han förtröstar, fastän man tillropar honom: "Hvarför gör du ännu Mästaren omak?"
Hon visste inte riktigt, hvad hon sade, men frun tycktes ändå förstå hennes afsigt, eftersom hon kom närmare och började betrakta henne med granskande blickar från hjessan till hälen. Mari försökte ännu framstamma, att hon nog skulle betala och att frun ingalunda behöfde tvifla derpå. Men hon hade en mycket söndrig kofta, och fruns ögon tycktes upptäcka alla hålen.
hör han denne svara: Så tvifla då uppå din trolldom, låt De afgrundsänglar, du i mörker tjänat, Dig säga, att utur sin moders lif I förtid Macduff skars. Att framställa de enskilta dragen af denna beundransvärda tragedi är för vårt ändamål icke nödigt. De äro alla med inspirerad klarhet hållna i samma syftning som de redan antydda och skola icke undgå den uppmärksamme läsaren af Macbeth.
TEKMESSA. Dag kan väl bli af denna morgon ock en gång; Så gläds i hoppet, se, din konungs son står här! EUBULOS. Omöjligt, ädla drottning, du är vilseförd. Lägg icke till ditt olycksmått, nog stort förut, Den bittra rågan af en falsk, förrädisk fröjd. EURYSAKES. Du vågar tvifla, fast min moders ord du hört. TEKMESSA. Skall jag ej känna rösten af mitt eget barn?
Men hon kunde ej tvifla på Bellas ord. Det var som om tyngden i hennes inre småningom rullat bort och låtit de djupa, varma vågorna der under välla fram allt högre och högre. Hon böjde sig ned öfver Bellas hand, denna kära hand, som hon ännu kanske finge behålla i sin. Om jag vågade tro dig! hviskade hon. Det kan du, Hanna min! Bella strök lätt smekande hennes hår.
Rörande dessa, hänvisar jag derför till sjelfva boken. Andra åter äro af den beskaffenhet, att jag tills vidare måste tvifla på, det de varit framstälda i god tro. Framförallt gäller detta om de kritiker af mitt föredrag, som varit synliga i två af hufvudstadens veckotidningar.
När vi dertill besinna att hans poesi understöddes af röstresurser han brukade sjelf sjunga sina visor, och flera af dem äro så sångbara, att de ej kunna fullt uppskattas utan ackompanjemang och att han förstod att skapa egna melodier, kanske äfven föredraga dem på fiol eller annat instrument, kunna vi ej tvifla på, att han varit angenäm för fruntimmerna, äfven om den romantiska historien om Magdalena måste öfvergifvas.
Och då han yttermera hör, att han icke skall öfvervinnas förr, än Birnams skog rycker fram mot Dunsinan, då kan han icke tvifla mer om sin säkerhet: Därhän skall det ej komma; hvem kan trän Såsom soldater pressa, att de lösa Ur jorden sina rötter. Sälla budskap! Ditt hufvud reser du ej, uppror, förr, Än Birnams skog framrycker. Lefva skall I höghet Macbeth, tills din legotid, Natur, är all...
Vi ha ingen anledning att tvifla därpå; men jag fruktar att vi så mycket mer tvifla därpå, att Jesus gjort allt detta för oss . Vi tycka med skäl, att vi äro till allt detta ovärdiga. Och likväl är det en stor synd att tvifla därpå.
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
Dagens Ord
Andra Tittar