Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 21 maj 2025


Annars skulle vi måhända fråga: huru ser det ut vid denna timme i Aten? Men jag förmodar, att ingen av oss faller platt ifrån Olympen ned den usla jorden. Således: en skål för Aten! det försvinna från jorden! Och taga våra fordringsägare med sig! Aten! Vad är Aten? En skål för jorden! hon sedan sönderfalla i atomer! hon försvinna under våra fötter!

Än mer: det man vördade som rätt vart befunnet orätt, plägsedens heliga band vart en dumhet, en förrostad olidlig boja, den yttre lagens diamantskrift utplånad, ty den enskilde hade funnit lagen i sig, och själva Olympen instörtade, begravande under sina spillror onyttiga gudar onyttiga, ty förnuftet hade funnit dem löjliga, oheliga, overkliga.

Den antika mytologien användes här naturligtvis mindre än i bröllopsrimmen, men den uteblifver dock icke helt och hållet. Skalden har tydligen åtminstone lika mycken benägenhet för Olympen som för den högkyrkliga teologin. Man finner Jupiters namn ej långt från Guds eget, och Jesu heliga namn, visserligen aldrig profaneradt, förekommer högst sällan.

Förgäves påminde Annæus Domitius med en anstrykning av allvar, att han var katekumen, att man borde skona hans religiösa känsla och teologiska övertygelse; man skrattade åt kristianernas trehövdade gud, liksom åt den gamle giktbrutne Zeus. Det var ett hån utan gränser, och hade Olympen ännu ägt en ljungeld, måste de vilda hädelserna nedkallat honom över sällskapets huvuden. Mästerkock.

Baruk, som handlade med vapen, var rustad med en hel arsenal. I det stängda, bommade huset ville de med svärd i hand avvakta händelsernas gång. Början till ett sorgespel. Från det ena nöjet till det andra! Prisad vare Olympen, som ännu strör rosor över jorden! tänkte Karmides, han vandrade ned för den del av Skambonide, som sluttade åt Kerameikos.

Karmides gick med några andra vänner till det i grannskapet av tepidariet varande biblioteket, där Olympiodoros väntade dem för att uppläsa sitt nyaste skaldestycke: en lättsinnig skildring av vardagslivet i Olympen. Annæus Domitius var nu som alltid jäktad av statssaker.

Det är kallt i afton. Okos, din herres vin är gott och värmande. Bringa mig än en bägare för att styrka mig till vandringen. Jag måste återvända till staden, oaktat det fördömda regnet, som faller Olympen och människor till trots.

Anatema över hans namn! Mumlades i korus. Och jag drager ur Osius' för mig själv. Apollon, varhelst du är, i Olympen eller helvetet, manar jag dig nu att styra våra händer till det rätta! Har du någonsin uppenbarat, vad tiden bar i sitt sköte, gör det nu! Den gulblekes ton förrådde i detta ögonblick allt annat än skämt.

Överlämna det ordet åt människorna. Det passar icke för oss odödliga gudar. Fast står evigt Olympen, där gudarne äga sin lugna hemborg. Av stormar den ej omskakas; av skurar ej sköljes; aldrig av snö den skyles; beständigt en ljusare luftkrets välver omkring den, och klart omflyter dess hjässa ett skimmer. Där förlusta sig dag från dag lycksalige gudar. Homeros.

Dagens Ord

silduk

Andra Tittar