United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skulle du vilja ut ur mitt rum och lämna mig i fred? Du skall nog vara i fred för mig. I fred för alltid! Jag gick och slöt dörren. Jag flydde ända in i mitt eget rum. Där sjönk jag ned i soffan. Jag darrade i hela kroppen, mitt hjärta bultade, och bloden sjöd i mina ådror. Jag höll att kväfvas. Med hopknäpta händer satt jag där orörlig, flämtande, skälfvande jag vet ej huru länge.

Bella hade alltid svårt att tala när hon var upprörd, och nu sjöd det inom henne och rösten stockade sig. Hon visste ej heller hur hon rätt skulle förklara sig, hon kände blott att hon alltid skulle känna en sådan handling som en förolämpning. I detsamma prasslade det i granarna som omgåfvo banan, och Hanna Rappe kröp fram.

Mattis blod, jäsande och oroligt, sjöd vildt inom honom, och hans lilla skötesynd, svagheten, kom åter och svepte honom i sina ogenomskinliga slöjor, tog honom i sitt hägn och förde honom ut branterna... Hon, den fula flickan, måste hem till sitt före tolf, och Matti hörde ej mer henne, hon bad honom följa med bort. Tvärtom, han stannade qvar.

Nu är det ju , att ingenting sårar ett sjömanshjärta djupare än att bli ersatt av en annan karl hos ett fruntimmer, och fastän kaptenseleven inte hade den minsta himmelska eller jordiska rätt till flickebarnet, sjöd det dock i hans inre när han sackade allt längre bakåt, sjöd ett sätt som bådade ont för den välpressade.

Uppe i hotellet hade mor och son fått allt bagage ordnadt och befunno sig nu tu man hand i det kalla rummet, der en nytänd brasa motvilligt sjöd i ugnen. Båda tycktes vara i förlägenhet för hvad som borde sägas. Hon stod vid fönstret, stirrande ut torget; han satt borta i rummet och betraktade henne med sammanknipna ögon och en ironisk min, som tycktes säga: detta är en familjetafla.

Det var en ganska avsevärt förändrad Persson, som kvällen därpå reste tillbaka till Barbacka, och när han sin första middagsrast efter ledigheten mötte borgmästaren Storgatan, hälsade han endast som en specerihandlare med sex tusen kronors inkomst. Borgmästaren gav visserligen Persson en förvånad blick, men lyfte dock fingret till hatten och gick vidare. Men i Perssons själ sjöd vreden.

Skulle man vara klädd ett särskilt sätt, när man böjde knä inför altaret? Hans far såg honom, det plågade uttrycket i hans ansikte. Och han blev ond. Har du inte vett att tacka, när du får en ny kostym? Jo-oo tack, pappa! Det sjöd inom honom. Han kunde inte längre sitta stilla vid bordet, mumlade en ursäkt, och gick in sitt rum. Var han den ende, som tog detta allvar?

Bloden steg henne åt hufvudet och sjöd i ådrorna, händerna knöto sig krampaktigt. Hjärtat klappade, tinningar och pulsar brände. Hon förstod ingenting, kunde ej tänka en redig tanke. I hennes öron ringde blott det olycksaliga »gammalpiga». Maskinmässigt stälde hon sig åter framför spegeln. O fasa, huru såg hon ut! Ansiktet var gråblekt, ögonen uppspärrade, blicken vild, nacken mörkröd.

Det forsade och stänkte, pallar gnisslade mot golvet, upphettade stenar begötos med vatten och fräste, och vid pannmuren sjöd det och dånade. Drottningen satt en bänk mitt i rummet, och Jutta höll att häkta upp hennes smycken. Mycket kär borde du ännu vara för din herre, efter du är fager, sade Jutta och lyfte halsbandet över hennes huvud.

Hennes blod sjöd af hat till den gamla kvinnan, som slagit henne, och förvirrade idéer flögo genom hennes hufvud, medan hon sprang utan att veta, hvart fötterna förde henne. Hon skulle sätta eld gården! I inbillningen såg hon redan lågorna slå högt mot skyn och farmor kväfvas af röken. Men pappa pappa? Och magistern? Hon tvärstannade, tog sig till hufvudet och drog sedan en suck af lättnad.