Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Han hade kanske sina skäl att säga så till dem; till Erland hade han sagt: Kom före midnatten, eller du kommer för sent. Allt var redan färdigt till uppbrott, då Erland kom till svedjelandet. Oroligt hade Singoalla väntat honom.
Antti sällskapade icke gärna med fruntimmer, men så länge Agnes var hos oss gick han ej ut ur rummet. Och huru lifligt de hela tiden samtalade ja, värkligen, då kände jag ju redan dunkelt att jag var tillbakasatt. Huru han sedan oroligt gick fram och tillbaka och huru tydligt han gaf luft åt de stridiga känslorna i sitt inre.
Lilla Anni lugnade sig så småningom för att höra på de andras röster, då hon ej lyckades göra sin egen gällande. Men hon somnade ej mer, utan vände ständigt på hufvudet, qvidde och såg oroligt omkring sig. Modren tog henne i sin famn och gaf henne bröstet. Riset var i väggspringan.
Det fanns ju intet hopp och ingen tanke på trohet. Så skref hon. Lifsbegär och lifsleda stredo mot hvarandra i hennes bref. Den dagen, då han lofvat komma, var det värre än någonsin. Hon vankade fram och åter som ett oroligt, dödssjukt djur. Det värkte i hjärtat som om det skulle brista. Och minuterna drogo sig framåt som ändlösa marter.
Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
SIGRID. Tälj den då! Du drömde kanske, att du sug ett altar, dit tyst en flicka kom och lade ner ett offer, och det offret det var hjärtat. Oroligt var det, ville icke hållas på altaret, men himlens änglar kommo och vaggade det in i sömn till slut och sade se'n till dig, som stod där när: väck ej det hjärtat upp med dina suckar, låt det ha frid och ljus. DANIEL HJORT. En vacker dröm!
Derefter föll hon i en lätt slummer med Hannas hand i sin. Morgonen ljusnade och fann dem i samma ställning. Hanna var dödstrött, men nändes icke draga sin hand ur Bellas, icke röra sig för att ej väcka henne. Fru Palmfelt kom insmygande med oroligt frågande blickar. Hon sofver! hviskade Hanna gladt till svar. Denna sömn, var den till lif eller död?
Men vid foten av trappan möttes han av en liten grå gubbe med krokiga knän och långa armar, som oroligt svängde fram och tillbaka. Bredvid gubben stod en ovanligt stor och tjock käring, och mellan dem trängde sig en tredje, som såg ut som en gänglig femton års pojke men med gubbansikte. Hans hår var rött och hans ögon röda, glänsande, tåriga; han gnydde sakta som en sjuk valp.
Du skall tro, Sven, att jag också gjort upp en plan i det hänseendet... Jag vill göra din lycka fullständig, min gosse. Jag tackar patronen, sade Sven och vände sig oroligt på stolen. Jag känner en flicka, som råkat bli kär, ja, riktigt olyckligt kär uti dig, Sven. Hm... jaså. Du skall fria till henne, min gosse, och det genast.
Något inom henne motsade dock detta och bortsmälte muren som hon ville bygga till sitt försvar. Bellas glada ögon och mjuka röst trängde genom allt och fylde hennes drömmar, när hon ändtligen somnade. Men hon kastade sig oroligt af och an och vaknade ibland af att något oändligt sorgset tryckte hennes hjerta, något som hon ej kände eller kunde gifva namn. I
Dagens Ord
Andra Tittar