United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Guld når långt, men inte längst. Från Folketuna kommer aldrig någon son, som med makt och anseende kan bli vår broder och glimma som ditt svärd i din ålderdom. Ur ett förskämt frö växer intet träd. Kan du tänka dig Folke Filbyter som stamfader till en mäktig ätt? Folketuna är en föraktad gård, uppförd av en främling, om vilken vi inte veta annat än ont.

Han kände sig tung och dåsig och allra längst inne hos honom fanns det någonting, som skämdes, han kunde ej förklara riktigt varför. Han hade en dov förnimmelse av att han föraktade sig själv, att han under hela denna konfirmationstid burit sig löjligt åt. Tanken att det var han själv , som tagit det hela alltför allvarligt började forma sig inom honom.

Han står inne i ett förfärligt stort rum och vet icke hvar han är hemma. Det är mycket vackert; allting i hvitt och guld. En musik såsom af hundra fortepianon sjunger ofvanför hans hufvud, men han ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är en tafla, ur bibliskan troligen. Två hvita menskor ligga knä och ha vingar, och der stå stora ljusstakar.

Två dagar förut hade han satt i verket sitt länge tillämnade äktenskap med sin företrädares enka, som han derigenom gjorde till laglig egarinna af sin egendom. I Köpings kyrka uppsattes 1827, bekostnad af apotekaresocieteten, en af pelarne längst fram i koret ett monument öfver den man, som gjort Köping till en äfven i utlandet känd stad. Kongl.

Jag har sport och frågat, Hvem han varit, ynglingen från Delos; Kallinikos' son, har man svarat." den unges kinder syntes stora Tårar nu. "O fader", han sade, "Nämn ej namn, som längst af jordens toner Susat i mitt öra, jag har glömt dem; Låt mig glömma, låt mig hata minnet Af mitt tomma nattlifs skugg-gestalter."

De lyste ut en fasta och läto Nabot sitta längst fram bland folket. Och de två onda männen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda männen vittnade mot Nabot inför folket och sade: Nabot har talat förgripligt mot Gud och konungen förde man honom utanför staden och stenade honom till döds.

Hon minnes allting ännu väl, och berättar det vackert. Viken, de mörka granstränderna, vassen der borta, och längst i fonden midt tjärden segelslupen med sina nya, hvita, ovanligt höga segel och vimpeln... Nere vid horisonten, der en liten bit af det stora, vida hafvet skönjes, kunde Weitikka se ett litet mörkt moln. Det växte. Det kom närmare, det blef sällsamt till sin form.

Och längst upp i gången kom nu lyktan och kastade sitt sken sandgången, som gnistrade av musselskal och torkade fiskgälar, och i noten blänkte kvarblivna strömmingsfjäll som rimfrost i spindelnät. Men lyktan lyste också ett gammalt gummansikte, som tycktes torkat av blåst, och ett par små vänliga ögon, som krumpit ihop vid spiselden.

Ty vid ett tillfälle, ingen annan person stod där längst framme, passade hon , klappade cigarr-rökaren förtroligt armen och sade: Du tycker ju om, Albert, att jag ber dig om en liten tjänst?

Carlsen fann der stranden åtskilliga lemningar af ett förolyckadt fartyg och längst in i bottnen af viken ett hus, som han genast igenkände hafva tillhört holländarne. Huset hade 32 fots längd, 20 fots bredd och var bygdt af 1-1/2 tum tjocka, 14 till 16 tum breda furuplankor. I det numera förfallna huset hittade Carlsen och hans folk en mängd saker, sammanlagdt omkring 150 olika artiklar.