Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
En gång, när i fromma, glada samtal Vid sitt middagsbord den gamle Luther Satt som vanligt bland förtrogna vänner, Talte en af dessa så med klagan: "Svår och ond att lefva i är världen, Full af vansklig id och jordisk omsorg; Intet under därför, att så mången Sökt i klostrens lugn en saknad stillhet. Äfven mig de plåga, dessa oljud Af en outtröttlig världslig sträfvan.
Brefvet då löste älskade makan, Och såsom svar hon talte till falken: "Hälsa från mig den sköna Ilija, Bed, att han ej uppskjuter sin hemfärd. Doftande rosor blomma i trädgåln; Ack, men med hvem, med hvem dem plocka? Muntert på gården ropar där falken, Ack, men hvem lockas med mig att jaga?" Tvenne unga älskade hvarandra, Tvådde båda sig i samma vatten, Torkade med samma duk sig båda.
"Jag sökt ditt spår, Oihonna", han sade, "Från Morvens kung jag bringar ett bud: var snar! Förrn morgonen gryr, han väntar dig ren." "Du man af ord, som ila", var flickans svar, "Hvad gör, att så den gamle mig kallar? Har dödens fläkt hans vissnade lemmar rört, Säg, ärnar han gå till andarnas hem?" Den komne talte: "Klang jag af vapen hört Från borgens salar.
Men då teg han ej mer, den välförståndige Petrus, Utan han höjde sin stämma till skryt och talte och sade: "Älgen träffar du, broder, så länge med ögat du ser den. Skjuter du, måste han dö, om geväret ej blifvit sig olikt; Flere berömdare skott än ett slikt man gjorde med detta.
"Geten där fick nog så mycket hon tålte", grinade finnen. "Ja, och int mindre i stintan. Du kan tro gosse, men hon sa i morse, då jag tog kasken och int hade nån te ge na: 'Få ja int en kask', sa hon, 'så gå ja dit i grafven. Mor hennes hon måtte leta fram en skvätt och ge na en ändå, för stintan gaf sig inte."
Tårögd satt hon och rörde den gungande vaggan med foten, Medan i stilla bestyr barnsköterskan ställde en rubbad Stol på sin plats eller skötte den långsamt tynande brasan. Ingen talte ett ord, matt flämtade lampan på bordet, Mörk, enformig och tung var nu julkvällen där oppe.
Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten, i stugan, Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket, Tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet. "Turken", sade han då och blåste mot taket ett rökmoln, "Känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.
Nordens ära, hafvens kung jag nämndes, For kring världen, som stormen far, Bröt den fräcke, stödde, där stöd behöfdes, Tog af drottar kronor, och kronor gaf. Sådan hann jag Loras kust. Morannal Styrde sångernas stolta land. Ryktet talte högt om hans dotters fägring, Och jag stred om henne med Morvens här.
Han talte så; ej bidande ett svar, Begynte han med dämpad stämma åter: "En furste; lysande föräldrars hopp, Emottar vid sin faders död i arf Den ena af hans stora egendomar. Han kommer till sitt landtgods, fäster där Sitt unga öga på en ung slafvinna; En vacker kind, en fyllig barm, hvad skatt Att öfverväga alla andra värden!
Men i sorg hon talte milda ord: "Sörj, Nadeschdas vän, du ljufva bäck, Att din klara våg ej skölja kan Dessa rosenlemmars fägring bort. Skall jag bada i din lugna famn, Skall jag, arma, blomstersmycka mig?
Dagens Ord
Andra Tittar