Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
Vid sig själf då talte flickan: "Anlet du, som gör min oro! Om jag visste, ljusa anlet, Att åt vissna gubbens kyssar Dig ett oblidt öde ärnat, Ville jag i gröna skogar Strax all bitter malört plocka, I dess bittra saft dig bada, Att den gamles kyss förbittra.
Men då de kommo på gården och sågo den klarnade himlen, Fullt med stjärnor beströdd, och hörde den tindrande drifvan Knarra för fötternas steg och knutarna braka för kölden, Medan på hvar sitt par lättlöpande skidor de stege, Gladdes Petrus i hjärta och själ och talte och sade: "Nu, kamrat, för en dag som denna betalar man pengar.
En helt liten stund hade fröken spatserat i trädgården med Sabina bakom sig; då kom också prinsen och helsade på fruntimmerna, och talte så artigt med fröken, och fröken tyckte att det var så varmt och drog handskarna af sig, för att prinsen skulle få se hennes fina händer.
Men då hon skrattat en stund och fäst sin fläta med kammen, Tog hon spegeln i handen och vände sitt lockiga hufvud, Full af behag, och såg sig med fröjd och talte tillika: "Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han välja en sådan? Ser ni ej lätt, hur ung och hur oförståndig jag synes? Fy, jag är själf snart rädd för mitt öfverdådiga öga.
Han »talte svenska som en Pyttisbo och drack brännvin som en borstbindare, så att nog var han riktig alltid». Och så kryper gubben Kuggas till kojs och somnar på fläcken in på det lugna samvetets hufvudgärd för att nästa morgon vakna till en ny verkdag.
Af medlidande rördes den ärlige Petrus i hjärtat, När han den åldriga såg, hur af alla förskjuten hon satt där; Bordet förlät han och ölet och gick till den gamla och talte: "Hej dock, Rebecka, hvad båtar det här att klaga och sörja? Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"
Ryslig, ryslig blir i svafvellågor Än din lott, när, utan hopp förtappad, Gråtande, du ej en tår kan gråta Åt din törst och svagt med vissnad tunga Evigt fåfängt till ditt bistånd kallar Dina väsenlösa fabelgudar." Så han sade. Lugnt som kvällens anlet Var den gamles, och den höjda blicken Såg bestraffarn an: "Frid, stränga yngling!" Talte han, "din tro är stark, jag älskar Den, som tror.
"Oihonna, din läpp är stum, Gif svar", så talte Morannal nu, "Hvi glesnar klangen af svärden? Finns Morvens ära ej mer?" Han sade. I bäfvan gaf Sitt svar Oihonna: "O fader, gläds! Snart, snart är sagornas Hjalmar En blodlös skugga på skyn. Han sviktar, hans hjälm är bräckt, Han mött tre söner af dig, o kung, Han kämpar ensam. I häpnad Står allt vid drottarnes strid.
Vred steg gamle Hane opp och talte: "Väl har Gud sex söner mig förlänat, Seniga och axelbreda gossar, Men om tolf jag hade, gick väl någon Glad för fosterland och hem i döden?" Så han sade och från väggens trädknapp Nedtog lugn det rostade geväret.
Och han nämner med glädje ett ord och par Om madammen och skrattar smått; Men han mulnar också, då du ler till svar, Om ej löjet är gladt och godt. Ty en pärla var hon på krigets stråt, Och en äkta pärla också, Och något tålte hon skrattas åt, Men mera hedras ändå. Och var hon vacker, och var hon ung? Hon räknade tjugu år, Sen tredje Gustaf var Sveriges kung Och hon i sin lefnads vår.
Dagens Ord
Andra Tittar