Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
Sagdt; och stilla på den bedjande hon sänkte Med en stjärnas blick sitt öga, Men hon talte: "Denna gåfva af en moder Skulle alla ej förskjuta; Vill ni skänka kejsarinnan Katarina Edra båda vackra söner?"
Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark, Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark, Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok, Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. "I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?" Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
En lycklig Fader lyfte dig, hvarhelst du föddes, På sin arm och drömde sälla drömmar." "Delos", svarte ynglingen med mildrad Stämma nu, "det hafomflutna Delos Var mitt hemland, Kallinikos hette Den, som en gång jordiskt var min fader, Nu en annan jag i himlen funnit." "Kallinikos", talte gubben åter, "Ej ett okändt namn du nämnt; min gästvän Var i forna dagar han på Delos.
Antagligen skulle där aldrig blifvit något af hela historien, om inte den där svenska afundsjukan, som gör så mycket ondt, hade kommit med i historien. Men nu hade Kristoffer en gammal moster, som inte tålte honom och inte sig själf och inte någon annan heller. Hon fick reda på giftermålsplanen och gick ner till Kristoffer och seglade in genom något torfhus eller på annan bakväg.
Och så småningom töade de upp som alla människor brukade göra, när »Fiffen» hade haft dem om hand en liten taga och fått mjuka upp deras ytterhud. Han berättade historier om den och den och talte om deras kärleksroman.
När han sen i hopen stod, Öfversköljd af svett och blod, Gjorde med sin dagg försöken Och ur bottnets djup sög röken. Fick sin trupp i ordning ställd, Bajonetten vackert fälld Och bröt in i värsta klämman, Var han som på eget hemman. Talte finska som en tolk, Skrek som åt sitt arbetsfolk; En fick pris, en ann' en skrapa, Ingen fick stå lat och gapa.
När den gamle inom muren trädde, Stod en mänskoskara mellan korsen, Hemsk och tyst, som skaran söfd därunder. Ingen fanns, som gick ett steg till mötes, Ingen, som ett ord till välkomst sade, Ingen fanns, som ens med blickar talte. När den gamle inom ringen trädde, Låg en yngling för hans fötter slagen, Lätt, fast öfversköljd af blod, igenkänd.
Ty onekligt är, att till konstandans hufvudsakliga fordran då hörde en säkert beräknad plan, korrekthet i teckningen och en bestämdhet i tanken, som lika litet tålte en abstraktionssats, hvars sanning eller osanning af något enda moln i framställningen skymdes, som någon inbillningen mutande bild utan egenskapen att kunna uthärda förståndets skarpt logiska pröfning.
Så hon läste och blickade opp förstulet och talte: "Syster, du undrar ej alls, du frågar ej! Ser du, den första Slutades så, den andra romansen är öfrig att höras. Tala då, sitt då ej stum, säg, sötaste, är det ej vackert? Allt är sådant det finns i tusende böcker. Allenast Sagan är ny om festen och sultaninnan och fången. Nu må du lyssna igen och kyssa mig sen, då jag slutat."
Nu, så hör, hur flickan där beter sig: Har den svarta, sorgens stängel, vuxit, Talar hon och sörjer med de andra. Har den röda, glädjens stängel, vuxit, Talar hon och fröjdas med de andra. Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit, Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta. Till en källa talte gossen vredgad: "Källa, ängens öga, onda källa!
Dagens Ord
Andra Tittar