Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
Ja, för jag kan bevisa, att det var Pettersson som tände. Och lektor Holmin har visst också några små bevis. Hur går det då med stackars gamla mor? Oj, oj, så barnsliga, så barnsliga Ja, se där. Se! Se! Gusten hade plötsligt sprungit upp, vräkt ikull stolen och rusat mot dörren. Hagelin rätade på sig och ropade med stark stämma: Se! Se! Guds verk! Gusten! skrek Ohlsson. Djävlar anamma ditt fega
Är det inte en stor och präktig operastämma, en riktig it aliensk ko lorator skrek fadern och klappade Clara på hufvudet det har ju jag alltid sagt! Får jag no bara tjensten här i Petersburg, så skall hon minsann till stora operan, så sant som jag heter Robert Isaak Elias Mäienen! Och då skall hon också sjonga på finska, så sant som vi ä' finnar. För det är något, det!
En god get ger också mest så mycke mjölk som en kvigko eller en gammko och de går int fjärdedelen så mycket foder åt till en get." "Nu måtro att du fick språklådan igång", skrattade mannen. "Jaa, och du kan tro att dom är kloka. Jag är viss på att geten där ser att gossen är sorgmodig och att han inte mente någe ondt med de att han bå skrek och sparka åt na'. För si så govänner dom är nu igen."
Johan tänkte visst icke bara på den fattiga prydnaden; det hela var ett ögonblicks förströelse, två minuter af långa månaders sorg, och när det slutligen blef tyst i rummet och fadern sade: mamma är död, då var det tröstlöst. Han skrek som en drunknande. Hur kan döden vara så bottenlöst förtviflad för dem, som tro på ett återseende?
Jag hörde no sjelf i går på stora italienskan den der omskrikna Patti, som no skulle vara så utomordentlig. Ta' me' tusingen om jag no e stimerar henne så förskräckligt. Kokettera gjorde hon, och skrek gjorde hon med, men det var ingen riktig känsla. Int förstår jag jo mej på det, men min hustru Anna säjer, att dom skalorna va' så slarfviga, så! Och drillarna, dom säjer di va' på galen ha rmoni!
Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon. Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig. Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet. Vem läcker? frågades i flock. Tunnan, vet ja'!
Barbaren skrufvade litet om något uti lådan, och så djerfdes han bedja om den nåden, att min herre skulle ännu få framställa sig inför den, och J som hören mig här, skolen häpnande förvånas att höra den högt uppsattes mildhet han tillät det, i glädjen öfver att den sköna Ly lo icke mera skrek öfver sitt finger.
Jag satt just på gåsabänken och smorde mig med siktebröd och gåsister, när vaktpojken kom på hufvudet in genom stugudörren och stod på näsan öfver två väldiga »mullstöflar», som far hade lagat och jag nu nyss burit hem. Vilddjuret är här! skrek pojken. Hvilket vilddjur, ditt vilddjur! skrek Fader Mårtenskan och tappade hornskeden i filbunken. Det, som tar af folk! bölade han.
Han hade på sig den blå fracken med de gula knapparna. Sluta, skrek han, sluta, fyllehund! Va tar han sig till! Slår han löjtnantens gosse! Köttlund släppte taget om Stellans nacke. Stellan kravlade sig ned från gödselhögen och störtade genom gången in på Lillegård. Den var tom. Mitt på stenläggningen stodo hans kängor.
Hon glömde sig och rusade, utom sig af förbittring, in till grannhustrurna, framvisade sina blånader, snyftade, skrek och beklagade sig öfver mannen. De andra qvinnorna hade egentligen aldrig tålt Kajsa. Hon var dem öfverlägsen i mycket och visade det.
Dagens Ord
Andra Tittar