United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Wolfgang reste sig bugande, och flickan besvarade med en lätt böjning på huvudet hans hälsning. Hon ville just taga ett steg fram emot honom, då han gjorde något, som kom henne att ännu mera förvånas än för ett ögonblick sedan. Löjtnant Schnitler närmade sig henne hastigt men ljudlöst, med sitt ena finger betydelsefullt lagt över munnen.
När vi läsa sådant, gamla kända saker, förstås, men som icke fått sin rätta belysning, så förvånas vi icke över att författaren tog den utvägen att gå hädan; vi veta alla att det är sant vad han säger, men man får icke säga sådant!
Barbaren skrufvade litet om något uti lådan, och så djerfdes han bedja om den nåden, att min herre skulle ännu få framställa sig inför den, och J som hören mig här, skolen häpnande förvånas att höra den högt uppsattes mildhet han tillät det, i glädjen öfver att den sköna Ly lo icke mera skrek öfver sitt finger.
Turkiets delning torde begynna vid dess yttersta öster i stället för dess yttersta vester, såsom många väntat. Vi torde snart förvånas öfver att finna Indiens och vestra Kinas många millioner muhammedaner förena sig med muhammedanerna i Afghanistan, Persien, Babylonien och Armenien om att upprätta ett nytt rike oberoende af turkarna.
Och låtom oss flitigt använda detta starka vapen och aldrig förvånas öfver nederlag, om vi någon gång sticka det i skidan. Låtom oss ej heller någonsin lycka, att det är hårdt af Gud att tvinga oss att tro för hvarje ny batalj, utan må vi betrakta det hela såsom ett ärligt sätt att föra kriget emot vår arffiende.
Man måste förvånas att Scheele, utom sitt yrkes skötande, kunde medhinna utarbetandet af så många och mödosamma undersökningar.
Vad har han gjort? hagla man och man emellan, ty man har ännu icke upphört att förvånas över akademiska val. Vad har han gjort? Ja, det vet ingen. Hade han översatt något? var den första och naturligaste frågan. Nej! Hade han skrivit något själv? den andra frågan. Nej!
I ett annat bref förvånas han öfver de djupsinniga tankar och snillrika bilder, med hvilka den finske diktaren rör sig äfven på främmande områden, och kan icke nog prisa hans "sällsynta förmåga att uppfatta och värdera det vackra hos hvarje nation".
Sedan man konstaterat denna tankens relativa självständighet, förvånas man ej över att finna ock en viss självständighet eller frihet hos viljan. I dennas lägsta yttringar, drifterna och instinkterna, har ännu naturkausaliteten ett dominerande inflytande. Rester av detta stå ännu kvar hos begären, där det tillfälliga godtycket råder.
Sitt goda hull, som i öfrigt var det mest imposanta i hans väsende, hade han småningom skaffat sig genom "bekymmer och förargelser". Läsaren förvånas; men hans eget påstående var, att sådana utgjorde hans dagliga kost.