Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Men redan om aftonen togo de farväl av Sven masmästare och Johanna, vilka båda för sina olika sysslors skull ej kunde dröja hemma över natten. Och när morgonen kom, skakade Göran och Adolf hjärtligt hand med Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat någon trevligare dag än den i korporalens hem.
Hon skakade på hufvudet åt Hannas nya drägt. Jag ser, att Hanna blifvit lika splittgalen som Bella, sade hon. Att nu göra sig halfvägs till pojkar, när man kan vara en söt och nätt flicka! Aldrig i verlden få ni några friare, kära barn! Du skulle skämmas, Lena, att vilja bli af med oss! Hvem skulle då skrifva dina bref och läsa tabulan med dig? Lena skrattade.
Böljorna vräkte öfver Tibbles hamnarmar, med dån som af kanonskott flögo portarna upp till de tomma spannmålsbodarna, och vindhufven på rian vroks som en skrynklad näsduk till marken. Stormen hven vidare öfver markerna upp mot staden, knäckte den högsta poppeln på torget, skakade kyrktornet så, att tuppen vacklade på sin järnspira, och kastade sig tjutande in i skogen, uppför berget.
Brita-Cajsa trutade ut sin lilla mun så mycket hon förmådde för att få den att nå in genom de tjocka höljena till själfva vedträdet, som riktigt nog fick en smackande kyss. "Ha hon fått nå'n mölk", frågade Brita-Cajsa ifrigt. "Tinnenin." Märta-Greta skakade bekymrad sitt hufvud. "Tinnenin allt." "Vänt, ja ka ge'na ja', tom moj ga lillbjo."
»Låt oss fara till vårt tredje ställe. Där veta vi ju, att allt står som det stått», sade jag. Men Elsa skakade blott på huvudet, och i det hon plötsligt reste sig upp sade hon: »Jag vill gå vår gamla väg genom skogen.» Utan att avvakta mitt svar gick hon före mig.
Båt efter båt lovade och fällde segel i hamnmunnen, rodde opp till bryggan, där skräddarn stod oppsträckt och tog emot, skakade hand och sade en rolighet åt var en som han hjälpte i land, klappade flickorna under hakan och fick dem att rodna. När kaffet var drucket på gårdsplanen, förde värden sina gäster ut i trädgården att skåda och beundra.
Samtalet upphörde, alla reste sig och man drog sig småningom till dörren. Marken var frusen, vagnen skramlade och skakade om kistan der under det svarta taket. Men grafven var bäddad mjuk och vacker medelst granris. Den hvita kistan sänktes ner mellan de gröna kvistarna. Menniskorna samlade sig deromkring för att se den. Presten läste, kastade mull på det vackra locket och läste åter.
Ässässäss, sån orätt di gör en, int' vill jag göra'n illa. Men bums si! För det var jag si! Och hon började gråta, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grät. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grät. Och ibland skrek hon: Int' vill jag göra'n illa. Så blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge! skrek hon, skakade sin börda.
En allvarsam polisbetjänt kom vandrande gatan framåt, betraktade med häpnad den ovanliga mängd av gyttja, som kastats upp vid bron, sparkade på den döda råttan, skakade på huvudet och gick sin väg. Efter en stund kom flickan med de röda strumporna och hennes bror. Flickan bar en trädgårdsspade, gossen släpade på en liten låda.
Han hade det fridfullt, men det räckte inte länge. För en gift man räcker sådant sällan länge. Pang! En dörr slog igen med en skräll, så att huset skakade i sina grundvalar, och den döva frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt ålderstigna kranium och klagade: »Det är änna fasligt, va dom spränger där borta i den nya gatan! Man skulle skriva i tidningen om’et!»
Dagens Ord
Andra Tittar