Undrande vem som gjort detta, ty ingen annan än riddaren och han själv hade ju varit i kammaren, släpade han undan täcket, ty hans värv krävde det vanliga hårda lägret. Det såg riddar Erland men sade intet. En stund förflöt, och endast sanduret hördes i tornkammaren. sade riddar Erland: Sorgbarn, jämka min huvudkudde. Sorgbarn steg upp, uträttade befallningen och återvände till sin matta.

I haven talat hårda ord mot mig, säger HERREN. Nu frågen I: »Vad hava vi med varandra talat mot dig?» I haven sagt: »Det är fåfängt att tjäna Gud. Eller vad vinning hava vi därav att vi hålla vad han har bjudit oss hålla, och därav att vi i sorgdräkt inför HERREN Sebaot?

Men man måste härda sig och lära sig att stå ut med den temperaturen. Och höja de naturalistiska deterministerna stolt sina kalla huvuden i den tunna luften och tro sig kunna leva utan de livslögner, som vi andra stackare hänga oss fast vid. Vad skola vi nu å vår sida säga om denna världsåskådning? Vilja vi för dess lag släppa vårt evangelium?

Till sist tog jag bibeln i hand och lade undan den. »Du har rätt», sade jag. »Och det hårda ordet har orätt. Där borde stå: Välsignad vare jorden för din skull. Druvor och rosor skall den bäraOch som jag sagt detta, böjde jag knä och lutade pannan en gång mot min hustru och mot mitt barn. Med den hand, hon hade ledig, strök hon mig över håret. Ack! Vi voro unga , unga och mycket lyckliga.

Men äfven om detta utan all inskränkning vore sant, minskar det tydligen intet sätt det svåra i hans belägenhet; ej heller borde det kunna förringa vårt medlidande, eller kanske hellre vår känsla af ansvar, om vi blott besinna, huru litet af förutseende och klok beräkning, man har rätt att vänta hos personer, tillhörande en samhällsklass, som af den hårda nödvändigheten ständigt tvangs att lefva ur hand i mun.

Han ville direkt till pastorn och säga honom hur allt gått till, hårda ord, ta sitt straff och bli lugn efteråt. Han gick vägen framåt och omkring viken. Aftonsolen sken in emellan träden och målade björkarnes näver rosenröd, tallarnes flarn eldröd, att hagen stod som en brasa.

Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, utan till Israels hus, icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga, vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till sådana, skulle de höra dig Men Israels hus vill icke höra dig, ty de vilja icke höra mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.

I öfrigt torde här såsom en bisak anmärkas, att skildringen af den gamle Morannals person och hans död icke betydelselöst inleder femte sången af Fjalar. En jämförelse mellan de båda kungarne skall åtminstone visa den sistnämndes skuld större och i följd däraf det hårda slag, som drabbar honom, desto mer berättigadt.

I mungiporna syntes ännu smulor efter maten och kinden hade skafvats röd af den hårda brödkanten. Petu höll med båda händerna i sin nakna fot och undrade, att inte frun ännu hade hemtat åt honom byxor, fast hon i går lofvade säkert. Och Mari var som en bild, orörlig, tyst och liflös. Annis andedrag blefvo allt glesare, sedan rosslade det ett par gånger i hennes bröst, och dermed var allt slut.

skola de sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare. Och den dag HERREN låter dig ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd, skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: »Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten!