United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad sade väl hans sorgsna blick, Hans ord, ej tydda än? Den tår, som ur hans öga gick, Hvad mening låg i den? Och när till flickans fot han hann Och föll och dog, hvad tänkte han? Var det för hjärtats frid kanske, Han höjde än sin röst? Var det en bön, han ville be Till ett försonligt bröst? Begrät han mänskans hårda lott Att plåga och att plågas blott?
Hon hade en känsla af att hon fått blicka innanför det hårda, kantiga skalet, dit han aldrig lät ett främmande öga tränga in, derför att han der gömde det finaste i sitt väsen, det som var för godt att ses af den profana mängden. Och när hon den aftonen gått till sängs somnade hon i en gladare stämning än hon känt på mycket lång tid. De två följande aftnarne väntade hon honom förgäfves.
Men så blev det plötsligt befallt, att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke säga er, vad vi simpla soldater kände och tänkte, då den befallningen blev veterlig. Många gräto av harm, andra mumlade hårda och kanske orättvisa ord om kungen och det högre befälet. Men då vi kronobergare fingo veta, att vi skulle betäcka de övriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi glada som barn.
Snart nog ångrar han allt det hårda, han sagt i sin vrede, Om ett förtörnande svar ej ligger och retar hans sinne, Och han önskar ej mer än att godhet gälda med godhet.
Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin. Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela. På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss. Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.» Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.» Och de förde honom till Jesus.
Där håfvor slösas utan skam, Där är han gärna inne, Men vågar armod träda fram, Förbittrar sig hans sinne; Den fattige får hårda ord, Får vid hans dörrar ligga Och för sin hunger af hans bord Förgäfves smulor tigga.